Frideborgs dagbok
Frideborgs dagbok

Frideborg Larsson

                        Född 1885-06-06  Kätterud Grava.  Bosatt i Väse året 1902 hos prosten Rystedt.


                        Hon kommer in på lärarinneseminariet  januari 1903, och avlägger examen där 1904.


                        Direkt  börjar hon som lärarinna i Väse, och har kvar tjänsten fram till pension 1945.

  1902

1 Januari




Haft rätt roligt utom i kväll då jag kände mig mycket modlös. Erik, Ester och kyrkoherden har varit i Fågelviks kyrka. Wi bråkade mycket både innan de reste och sedan de kommo hem.


I eftermiddag har jag läst i en rätt rolig bok af Jules Werne. Fru Rydstedt läst en predikan af Waldenström. Alla friska. Wi har väntat en fru Andersson från Gesäter hit, men hon kom ej.






2 Januari






Just inget anmärkningsvärdt. Frun tvättat strumpor, kyrkoherden varit i missionshuset och läst med nattvardsbarnen. Erik och Axel varit till en smed och lagat släden samt skott hästen.


Erik och jag har haft en liten ”vattenbatalj” i eftermiddag. Johanna har stickat färdiga ett par strumpor som jag fått.




3 Januari




Jag har tvättat mina nya strumpor. Det har varit en fattig gumma här och fått mat. Jag skjutsade henne ett stycke på hemvägen med sparkstöttingen. Erik har varit med Axel till skogen efter ved.


I morgse letade han reda på tre stycken bjällror åt hästen. Frun och fröken Dalstedt har varit till


klockargården i eftermiddag och kom inte hem förrän kl. ½10. Ester har varit till stationen  i eftermiddag för att höra efter om inte fru Andersson kommit ännu. Jag har gräddat en mängd våfflor till kvällen. Stina har bakat hvetebröd och fröken Dalstedt ss.(det står ss, vet ej vah kan ha menat/mf)




4 Januari




Wi har fått bref att en fru Hedberg från Karlstad är död. Frun skall dit om måndag på begrafningen.


I eftermiddag hat Ragnhild Rystedt och Birger Waldenström kommit hem igen. Jag är mycket glad däröfver. Har läst slut på boken ”Kapten Hatteras resa”










5 Januari




Frun och fröken Dalstedt har varit till fru Löfvendal. Ragnhild, herr Waldenström, Erik och frun har varit i kyrkan. Erik och jag har varit ute och åkt sparkstötting. Kyrkoherden har varit i Snafversruds skolhus och predikat. Det är så dant med Ragnhild och Birger, de sitta och hålla om hvarandra och gå på så vi kan inte annat än skratta åt dem. Fröken Strömner är här öfver natten.




6 Januari




I morgse reste herr Waldenström. Ragnhild är mycket ledsen, men i kväll har hon allt blivit något bättre. Ja, om inte hon blir lycklig så vet jag inte hwem som skulle bli det, ty hon får allt en så utomordentligt snäll och rar man. Jag önskar dem all möjlig lycka och välsignelse. Frun har varit till Karlstad på begrafning idag. Fröken Rystedt, Ester och jag, samt fröken Dalstedt har varit i kyrkan idag.


Sångföreningen sjöng några nummer. Fru Andersson har kommit idag.










7 Januari




Kyrkoherden har varit till Kristinehamn i dag. Han reste på ½12 tåget och kom hem 5.15. Fruarne och fröken Dalstedt har varit till Lundås och klockargården i dag. Ragnhild har varit till fru Löfvendal. Erik har varit på sjön och åkt sparkstötting. Jag har väntat så länge på bref från mamma men jag får aldrig något. Jag kunde ej låta bli att gråta när jag ej fick något idag heller. Jag kan aldrig förstå hur det är fatt.


(Dagboksblad från 15 december 1901: )


”Wäse den 15 december 1901


Älskade lilla mamma!


Jag skulle härmed skrifva ett bref till dig. Jag känner mig så ensam och olycklig så jag tänkte det skulle bli bättre om jag fick öppna mitt hjärta för någon, ock så tänkte jag att du kanske kunde trösta mig på något sätt. Ser du, mamma lilla, jag förstår ej hur jag skall bära mig åt, ty jag tycker att allting är så förfärligt. Jag längtar efter något fast jag ej vet hvad det är. Jag önskar jag kunde få tala med dig. Ja, det är ju snart jul nu igen och då hoppas jag att vi får träffas. Skrif och säg mig några goda råd. Ack ja, om blott icke fröken reste bort till jul så ginge det väl an, men hon reser några dagar före jul. Fästmannen har också naturligtvis större rätt att få rå om henne än vi.


(Den 28 december)


Jag slutade att skrifva ty jag tyckte det var skamligt att skicka ett sådant bref men jag börjar igen. Det har inte blifvit något bättre snarare sämre. Jag är inte sjuk till kroppen men sinnet lider och det är mycket värre. Jag känner en gnagande längtan som inte kan tillfredsställas på något sätt. Ja, nu är den stora julen, glädjens högtid, men inte har han varit mycket glad för.


  (26 Jan)


Mamma, jag skall tala om något för dig du vet att jag skrifvit om den där  violinproffesoren Ole Theobaldi som var här i kyrkan och höll konsert. Ser du, det är honom jag längtar efter. Jag har inte sagt det för någon förr, frun har frågat mig hvad det ät fatt efter jag är så sorgsen hon gissade på allt möjligt och äfven på Theobaldi men hon skrattade då hon sade: Tänker du på Theobaldi, och då hade jag ej mod att säga henne sanningen. Det är mycket svårt att gå och längta och sörja, men jag är dock så glad öfver att jag fick se och höra honom. De försökte nog att sätta ihop alla möjliga historier om honom, men jag tror ej ett ord däraf. Om du blott hade sett honom skulle du ej förundrat dig öfver att jag tycker så mycket om honom, om du sett hans svarta ögon, hans hår och mustascher, hans ståtliga figur ja med ett ord om du fått se Theobaldi, så skulle du helt så säkert instämma med mig att han är en af de bästa på jorden. När han rörde vid min arm var det som jag fått en elektrisk stöt. Ack, det är bra tungt ändå att ej få vara i närheten af den som man håller så mycket af. Om Ragnhild visste hur outsägligt lycklig hon är som får bref från sin älskade, som är älskad tillbaka. O, om jag blott hade ett litet minne som jag fått af din hand. Jag är så glad att jag har ditt fotografi, om jag fått det af dig vore det oändligt mycket kärare.”






8 Januari




Kyrkoherden har varit i Karlstad. Kom hem med 3-tåget. Erik och Ragnhild varit till Björkvik.


Wi har haft främmande: fru Ekman, fröken Bergwall, fru Löfvendal och hennes flickor, fru Svensson, samt en ingeniör Osterman från Skattkärr med fru.


Jag har varit ute och åkt sparkstötting, jag skulle till Svenssons men jag hann ej längre än till kyrkan, där jag mötte frun. Så skulle jag jag gå med till Lundås, men då kommo de med skjuts och mötte oss i allén,Har fått bref från mamma. Erik och jag har slagits väldigt.


9 januari




Frun har varit till Röör på kalas och ko hem kl. 12. Ester,Erik och jag voro uppe och väntade tills hon kom. Wi drucko kaffe och hade rätt trefligt. Jag var upp till Lundåsbacken med en schal och en filt åt prostinnan Lindbloms barn.




10 januari




Idag har kyrkoherden varit till missionshuset och läst med nattvardsbarnen. Erik skjutsade honom. Jag har varit sjuk nu i snart två dagar.




10 januari ( ordagrant efter dagboken)




Idag vet jag just inte hur det har varit ty jag är så sjuk så jag måste gå och lägga mig. Fru Andersson har rest. Ester var med till stationen och köpte sig nya kängor. Erik skjutsade dem.




12 januari




Det är min namnsdag. Jag har fått ett par vantar och en apelsin. Jag har kunnat varit oppe lite i eftermiddag. Har skrifvit 2 bref. Herr Nyberg har varit här i kväll, Fru Fredberg i eftermiddag.




13 januari




Idag är jag åter frisk. Hildur Boije har varit här och gratulerat mig på min namnsdag, hon blef förhindrat i går. Frun, fröken Dalstedt och Ragnhild har varit till Rud på kalas och kommo alldeles nyss eller omkr. ½12. Ester och jag sutto uppe till dess.




14 januari




Kyrkoherden har varit till Kristinehamn. Erik skjutsade honom. Jag har haft mycket tråkigt.




15 januari




Ack, hvarje dag blir värre för mig. Jag kan ej uthärda längre på detta sätt. Om jag blott ej vore så långt bort från mamma vore det inte så illa. Jag vill dock ej oroa henne med sådana bref. Ja om, jag hade en enda vän att tala vid men jag har ingen ingen.


Ack, om frun ville skänka mig litet af all den kärlek hon slösar på Erik, hvad jag skulle bli glad. Om jag finge tala om för henne hur mycket jag längtar efter Theobaldi, hvad det skulle kännas mycket lättare om någon kände medlidande med mig. Lyckliga Ragnhild, som får säga henne allt hvad hon har på hjärtat. Jag förstår ej hvarför jag ej skall kunna glömma honom. Det är som om något ville kväfva mig när jag tänker på att han är borta, att jag kanske aldrig får se honom mer. Om jag blott vore säker om att träffa honom på ett bättre ställe, men jag är så full med synd att jag vet ej hur detta skall sluta.


Herre, fräls oss båda, och hjälp mig så att jag må blifva lyckligare, gif honom frid o herre, han är redan så hårt pröfvad. Fräls alla mina kära, gode Gud. Herre, gör Ragnhild mycket lycklig. Gode Gud, om Theobaldi åter komme hit, hvad glad jag skulle bli, glad om det kunde ske så, herre skicka hit honom.


Kyrkoherden har varit till Torsgården på begrafning. Fröken Hedberg och en liten flicka har kommit hit. Gundborg och Hillevi har också varit här. Julgranen har plundrats.


16 januari




Det har varit en pastor Olsson här. Jag håller på och skrifver till Frida.




17 januari




Jag har varit med Lisa till fru Löfvendal och hämtat hennes flickor hit. Frun har varit till stationen två gånger.




18 januari




Fröken Hedberg har rest. Kyrkoherden har varit till Kristinehamn. Frun och Erik har varit till Björkvik. Prostinnan har sändt mig ett mycket stiligt förkläde som jag skulle ha haft på min namnsdag. Jag har varit på paketauktion i kväll och det var mycket roligt.




19 januari




Frun, Erik, Ester och jag har varit i kyrkan. I eftermiddag reste frun och kyrkoherden till Ölme för att gratulera prosten Höjer på hans födelsedag. En stund därefter kom Hildur hit. Jag blef så glad, jag satt och halfsof och hade så tråkigt. Nu har vi haft rigtigt muntert: vi har pratat, läst och så har Ragnhild, Hildur och jag sjungit. Hildur spelade och vi sjöngo norrländingens hemlängtan och Hösten är kommen. Ester och jag var med Hildur ett långt stycke på hemvägen.




20 januari




Stina har strukit kragar åt Erik som skall resa i morgon. Ragnhild har varit hushållerska i dag. Kyrkoherden och frun har varit till stationen för att möta fröken Unge, men hon kom ej.  Red. J-son.




21 januari




Med 7-tåget i morgse reste Erik och redaktören. Kyrkoherden varit till Allmänningen på examen.




22 januari




Idag har vi bakat. Wi voro oppe kl.3 i morgse och höllo på till omkr.11.




23 januari




Fröken Dalstedt har torkat skorpor hela dagen. Jag har fått bref från mamma Ester från sin far och Ragnhild från sin fästman. Nu skall det bli konsert i kyrkan igen den 2 februari  af Kristinehamns manskör. Jag blef så glad när Ragnhild talade om det, jag trodde nästan det var Theobaldi. Stina frågade: Det är väl Theobaldi då, hvarpå Ragnhild på skämt svarade: Ja, det är klart det. Jag trodde att det var sanning men för säkerhets skull frågade jag om det var säkert, men det var inte han. Ack nej, han kommer nog aldrig mera hit, Karlstadsboarne mottogo honom ej på det viset. Ack, hvad det är svårt att älska olyckligt.






24 januari




Jag har varit till fru Löfvendal. Det har varit syförening här det har varit 16 stycken. Kyrkoherden läste ett ur bibeln och förklarade det hvarpå han läste en psalm. Det var en mycket treflig stund.




25 januari




Kyrkoherden har varit till Kungsbacka och läst med nattvardsbarnen. Jag har varit dit i eftermiddag och hämtat ett paket med biblar. Jag åkte sparkstötting och det var rigtigt roligt. Erik har kommit hem med sista tåget.








26 januari




Frun, fröken Dalstedt, Erik, Ragnhild och jag har varit i kyrkan. Fru Svensson varit här i eftermiddag. Ester och jag har varit hos Hildur. Wi hade ganska roligt där, Hildur spelade och sjöng för oss. Ack, om Hildur stannat här.




27 januari




Kyrkoherden har varit till Mo, Frun har varit till Lundås och fru Svensson. Jag har varit mycket ledsen i synnerhet på förmiddagen. Jag känner mig så outsägligt ensam, jag vet inte hur det skall bli. Inte höra vi någonsin något från Theobaldi. Om han åter komme hit till våra trakter och hölle konserter hvad jag skulle bli glad. Jag förstod inte att sätta rigtigt värde på det sist han skulle komma, men nu skulle det bli helt annorlunda.




28 januari




Jag har fått reda på en tidning hvari stod Theobaldis lefnadshistoria. O, hvad jag är glad. Jag skall spara den så länge jag lefver. Jag har nu hans porträtt, hans lefnadshistoria, ett kuvert, hvarpå han skrifvit adressen samt åtskilliga anonser om de ställen där han skulle hålla konserter.


(Avskrift av reportaget om Theobaldi, se bilaga/mf)




29 januari




Frun har varit till Karlstad. För mig har det varit en förskräcklig dag. Jag har gråtit alldeles förskräckligt i kväll. Jag fick inte behålla tidningen, det var Ragnhilds. O, det hade varit mycket bättre


om jag aldrig fått se hvarken Theobaldi eller hans lefnadshistoria. Ock ändå är jag så outsägligt glad att jag har fått det. Jag känner en sådan kräfvande smärta, det är som någon tyngd lades på bröstet ibland då jag tänker på honom. Ack, om han ändå inte vore så långt borta. Jag har bedt till Gud så mycket att han måtte komma hit, att jag får vara i hans närhet, att jag får låna tidningen en enda kväll, så att jag får skrifva af det där, och om jag ej får se honom förr, så att jag dock får möta honom på ett annat, lyckligare ställe. Ack, om ändå min bön ginge i fullbordan. Jag älskar honom så högt så högt.




30 januari




Jag har varit till Wäse station. Det kändes lite lättare om hjärtat att vara ute i friska luften. Dock är jag ändå mycket nedstämd till sinnes. Ständiga målet för mina tankar är Theobaldi.




31 januari




Idag har jag varit ute ock åkt värr(eller värs) Först var jag till Berg, så till Möller och till Lund, på kvällen var jag åter till Lund och Möller samt till Klockaregården. Ack ja, nu är åter en månad gången, men ännu hörs inte någon Theobaldi af.Det är nu snart 3 månader sedan han var här.




1 februari




En ny månad har nu gått in. Undra hvad den bär i sitt sköte. Måtte det inte vara allt för många grusade förhoppningar. I kväll har Ester och jag varit hos Ragnhild och ritat mönster.












2 februari




Jag har varit med kyrkoherden till Fågelvik. Det var så roligt. Jag såg en person i kyrkan som var så lik Theobaldi så att jag till en början inte var säker på att det inte var han fast han hade kortklippt hår. I eftermiddag var kyrkoherden, Ester och jag till Ruds missionshus på Blåbandisternas 10-årsfäst. Ragnhild har varit till stationen  i eftermiddag.




3 februari




Frun och fröken Dalstedt har varit och gratulerat fru Svensson på hennes födelsedag. Här har det varit sångöfning. Hildur Boije var också här. Jag var med henne ett stycke på hemvägen. Jag börjar åter att bli så orolig, denna obestämda längtan som plågar mig så mycket. Jag längtar så mycket efter en smula kärlek, jag känner  mig så ensam, så orolig, jag känner en tryckande känsla, en hemlig sorg, det är ingen som sympatiserar med mig, som känner deltagande med min smärta. Gode Gud, gif mig frid. Wälsigna Theobaldi.




4 februari




Frk Dalstedt rest. Ester är sjuk. Jag har tvättat näsdukar. I kväll har jag varit inne hos fröken och virkat.




5 februari




Frun har varit till Björkvik på symöte. Ester är något bättre. Jag har virkat färdigt första hvarfvet på spetsen. Har fått ett förkläde af fröken.




6 februari




Fröken och jag har manglat näsdukar. En mycket tråkig dag. Jag längtar och gråter, det är så sorgligt så. Ack när skall jag få återse Theobaldi. Det blir nu en annan konsert här i kyrkan, om det vore han istället hvad jag skulle bli outsägligt glad. O Gud låt mig få komma i hans närhet, få lära känna honom rigtigt.




7 februari




Jag har sändt vykort till mamma.




8 februari




Idag är det mammas födelsedag.. Herr och fru Ferm har kommit hit på tretåget. Ester och jag har varit till Lundås och talat vid doktor Brydolf.




9 februari




Idag har den där konserten varit i kyrkan. Det var nog mycket vackert fastän det inte kan jämföras med Theobaldis. Ferms har rest med 7tåget. Jag har åkt sparkstötting till station, jag arbetade så jag var alldeles uttröttad.










10 februari




Det har varit en svår snöyra hela dagen.




11 Februari




I morgse var jag till Bäck. I eftermiddag har jag varit till stationen. Ragnhild och kyrkoherden har varit till Hammar.




12 Februari




Pastor Karlsson har kommit hit.. Ragnhild är sjuk.




13 Februari




På eftermiddagen reste pastorn till Björkvik. Ragnhild är allt frisk nu. Det har kommit bjudningskort till Ragnars bröllopp.




14 Februari




Kyrkoherden har visat oss ett gammalt kungligt bref försedt med drottning Kristinas egenhändiga namnteckning.. Jag har varit och klappat kläder.




15 Februari




I dag har vi vridit kläder.




16 Februari




Frun, Ester och Ragnhild varit i kyrkan. Jag har läst i Damvärlden i eftermiddag.


(finns avskriven av Frideborg som bilaga/mf)




17 Februari




Jag har varit till stationen. Det har varit sångöfning i eftermiddag. Hildur var här.




18 Februari




Idag är jag sjuk.




19 Februari




Jag har strukit skjortor åt Erik, samt förkläden. E. kommo.




20 Februari




Kyrkoherden varit till Karlstad.










21 Februari




Erik har rest tillbaka till skolan. Axel var med till marknaden. I morgon skall Ester och jag dit om allt går väl.




22 Februari






Wi har varit till Karlstad. Wi voro äfven inne på menageriet. Det fanns en tiger, 2 lejon, 2 apor, 1 björn och en isbjörn. Det var rigtigt roligt att få se dem. Tigern var dock den vackraste. Theobaldi hade en sådan filt som tigerns hud, den var nog af tigerhud. Jag tänkte att jag skulle få se pappa eller mamma men ingen af dem voro i sta´n idag. Wi reste på första tåget i morgse och kommo hem med 8tåget. Wi ämnade oss hem med 3tåget men så öppnades inte menageriet förrän kl.3 och då var det omöjligt.




23 Februari




Kyrkoherden och Ragnhild har varit till Fågelviks kyrka.




24 Februari




Axel har rest till Gerstad.




25 Februari




Ester har varit till stationen. Ragnhild har kommit hem från Kristinehamn, dit hon reste igår. Det har varit sångöfning i kväll. Hildur talade om att Theobaldi återigen är ute och spelar, hon hade läst det i en tidning men hon mindes inte hvar det var någonstans. Ack, om jag vågade hoppas att han komme åt våra trakter. Jag längtar så outsägligt efter honom. Jag följde Hildur ända hem. Det var så härligt väder i kväll så jag kände mig så frestad att gå in på kyrkogården den låg så fridfull och stilla. Lyckliga de som fått somna från alla världens mödor, sorger och strider.


Om jag blott kunde vara god och snäll men det är svårt. Jag får bedja Gud att han hjälper mig igenom alla svårigheter och att jag är nöjd om också inte Theobaldi kommer hit.






26 Februari




Ester har haft så svår hufvudvärk. Kyrkoherden, frun, Ragnhild och jag har varit till missionshuset och hört på glasmusik samt grafofon.. Själfva musiken var rätt vacker utom en gång de skulle härma trasten och göken, men däri misslyckades de fullständigt. Sången var också bara  skräpet. Annat var det när Theobaldi började med sitt fågelkvitter.




27 Februari




Idag är det Theobaldis födelsedag. Jag undrar så mycket hvar han är i dag. Om han finnes i Sverige eller Norge kanske i intetdera landet. Undrar om någon gladt honom med presenter. Han är verkligen beklagansvärd fastän han är så firad så har han ändå ingen ro, ingen frid. Han flackar världen omkring, sökande att skingra sorgen efter sin älskade, sökande att skingra sorgen efter sin älskade, som blef krossad på hafvet, hvilket dock ej lyckas för honom. Stackars, stackars Theobaldi, om jag på något sätt kunde  gagna honom, jag skulle gärna göra hvad som helst för honom men jag kan ej göra något så gärna jag än ville. Jag vet inte ens var han finnes. Ack, om han återkomme, hvad jag skulle bli glad. Käre, gode Gud hjälp honom att han måtte bli lycklig att han måtte se upp till dig, hoppas på dig. Hjälp äfven mig, jag är så syndig så olycklig. Ack om det vore möjligt att han kunde komma hit. Herre, gif honom ännu många lyckliga födelsedagar. Jag vet ej om jag någonsin mera får se honom här på jorden men jag hoppas dock det. Men framför allt låt mig möta honom på den andra stranden, där ingen sorg mera skall vara. Gode Gud låt mig få låna tidningen. Axel kan vara rigtigt stolt öfver att ha sin födelsedag på samma dag som Theobaldi. Frun har rest till Karlstad för att gratulera fröken Hedberg på Mariadagen och kommer ej förrän i morgon mid.




28 Februari




Frun kom hem i middags. I eftermiddag är hon till Hammar och gratulerar fru Andersson. Det var meningen att äfven Ragnhild skulle med, men så fick hon ett bref som gjorde henne så ledsen. Hon stannade istället hemma och skref svar på detsamma, samt gick till stationen med det. Ja, i dag är det den siste februari. Det är väl att tiden går. Det är så sorgligt många gånger. Jag längtar och sörjer, ibland vet jag inte hvarför. Jag är nästan alldeles förslöad stundtals. Jag grubblar och tänker, jag bygger de allra skönaste luftslott och de ramla, det ena efter det andra. Jag lefver endast af minnet, minnet af de sköna dagar då(texten överstruken) Astrid, kandidaten, Hildur, Mats ock så, framför allt, Theobaldi. Han är både den förste och den siste i mina tankar. Ack, om han ändå komme tillbaka.


Wi har haft 47 luffare denna månad.




1 Mars




Jag har varit till Rösebäcken med mitt klädningstyg. Erik har kommit hem i kväll. Jag har träffat Hildur.




2 Mars




Erik fick en nackspegel på sin namnsdag. Frun, Erik, Ragnhild och Ester har varit till kyrkan. Ack, det har varit så tråkigt i dag. Jag har inte varit rigtigt frisk heller. Jag var till Wäse i middags med telegram till Ragnar Rystedt, det är hans brölloppsdag.




3 Mars




Wi har haft arbetsförening här i eftermiddag. Det var väl ingefär en sjutton fruntimmer här. Jag är rigtigt förargad på kyrkoherden, hanka inte låta mig vara ifred, utan han retas med mig så. Wisste han endast hur mycket jag håller af Theobaldi så skulle han aldrig säga så där. O, gode Gud, stå mig nådig bi, ty jag håller på att förgås af längtan efter Theobaldi. Jag vet aldrig hur det skall gå om ej han kommer tillbaka. Käre, käre, gode Gud, låt mig få träffa honom åter igen. O, om jag en stund finge vara i hans närhet, om jag finge tala med honom så Ragnhild fick, om ha ville gifva mig ett minne så som han gaf Ragnhild, då hade jag ändock det att tänka på att jag varit lycklig en gång på min irrande färd, som sångaren säger. Ack, jag var nog outsägligt lycklig när jag bara fick se honom, men jag kände också en sådan afvund mot fröken som var honom så nära. Det var mycket orätt ty jag borde vara nöjd med en lott som Gud mig gifvit och hoppas att om ej förr jag dock måtte träffa honom, min Theobaldi, och alla andra mina kära på ett bättre ställe. Men, ack, det är så svårt att vara nöjd och god. Jag har försökt så många gånger, men jag lyckas aldrig. Gode herre, hjälp mig.




4 Mars


Hildur har varit här och strukit. Sångföreningen har också varit här. Skolinspektören har kommit. Ja, det är så många som komma, men den, efter hvilken jag ständigt längtar, min Theobaldi, han kommer ej. O, gode Gud, var barmhärtig mot mig, jag dör af längtan. Styrk mig ty jag är nära förtviflan. Ack, om jag kunde vara som jag bör vara. Herre, fräls mig och tag mig snart upp till dig. Låt mig få träffa alla mina kära. Ack, varje dag är så förfärlig, men om kvällen när jag får gråta ut blir jag litet lugnare. O, hur länge skall det fortfara. Gode Gud, o mamma Theobaldi.




5 Mars




Kyrkoherden och skolinspektören har varit till Mo. Jag åkte med dem till We, jag var till handelsboden där och köpte socker. I kväll har frun talat med skolinspektören om mig han tycker inte det är värdt jag kommer till seminariet förrän nära två år får gå. Åh, jag förstår inte hur jag skall kunna uthärda så länge. Jag skulle resa hem när som helst men de hafva varit så snälla mot mig både frun och kyrkoherden. Jag får därför fördraga alla obehagligheter. När det blifver mycket svårt så skall jag minnas de dagar som jag varit lycklig, då när min outsägligt älskade Theobaldi var här. Minnet af honom skall gifva mig kraft och mod att uthärda allt. Kanske är det Guds vilja att jag aldrig får se honom mera. Jag får då försöka att vara tålig och vänta till den dag då vi aldrig behöver skiljas.




6 Mars




Jag var varit till Wäse och köpt fisk. Jag fick åka med postiljonen. Kyrkoherden och skolinspektören har varit till Bäckelid. De reste vid 8tiden i morgse och kommo inte hem förrän kl. var nära 7 i kväll. När jag kom hem stod det ett par galoscher inne i matrummet märkta med O.T Det föll mig in att Theobaldi var här här jag trodde det så säkert. Men så kom jag ihåg att skolinspektören heter Olaus Törneblad. Det var naturligtvis hans galoscher. Ack, hvad jag är dum ändå! Jag borde väl ha förstått att han inte kommer hit utan att vi vet det ringaste därom. Jag drömde i natt att han var här så det var väl för det som jag trodde det. Min käre, käre Theobaldi, o, kom ämmu en gång hit! Det blir värre och värre för hvar dag. Jag är så gränslöst olycklig.




7 Mars




Skolinspektorn har rest. Det har varit den första vårdagen i år med det härligaste solsken. Ack ja, tänk att är det snart återigen vår. Men i mitt hjärta där är det så mörkt och dystert. Ingen anar hvad jag lider. Jag försöker att visa mig glad och det lyckas ganska bra. Det är ingen som känner hur det är i mitt hjärta. Under det jag skrattar och pratar känns det alltid som om jag hade någon tung börda på bröstet. Jag tycker ibland att jag vill gråta högt. Jag är så stygg så afundsjuk på fröken. Det är nog ingen som förstår det, som väl är. När jag tänker på det farväl han tog af henne, hur han lade bägge sina händer öfver hennes hand, åh jag kan inte beskrifva hvad jag känner. Åh, den som vore rätt och god. Om Gud ville taga mig hem till sig, om jag däruppe hos honom finge bedja för och invänta min Theobaldi. Det är syndigt att tänka så där, jag borde istället vara nöjd med det Gud gör. Denna sorg är nog ett straff för det att jag alltid gjort narr af kärleken. Nu först förstår jag hur svårt det är. O, herre Gud förlåt mig denna och alla andra synder. Gif mig kraft att bära den börda som du pålagt mig. O, välsigne honom på alla hans vägar och beskydda honom för allt ondt.




8 Mars




Kyrkoherden har läst med nattvardsbarnen. Ester har strukit, Stina likaså. Ester och jag har manglat. I kväll har jag suttit uppe hos fröken och virkat. Ack, om jag tordes bedja henne att få låna den där tidningen men jag är så rädd att hon skall skratta åt mig eller också rent ut vägra. Det vore så rysligt svårt.








9 Mars




Frun, Ragnhild, Ester och jag har varit i kyrkan. Frun och kyrkoherden har varit ute och rest kyrkoherden har hållit passionspredikan. Ragnhild har spelat. Åh, hvad det är roligt att höra litet musik. Jag har skrifvit i frökens poesi- och födelsedagsalbum.




10 Mars




Jag har varit och provat min klädning. I eftermiddag har det varit auktion på Lundås. Frun var dit. Jag skall nu gå in till fröken och virka. Åh, om jag ändå tordes att be henne få låna tidningen.




11 Mars




Pastor Karlsson är här. Jag och två andra flickor hafva öfvat oss, för att nästa gång kunna vara med kyrkokören och öfva oss. Det gick ganska bra. Kyrkoherden har varit till Karlstad. Han kom hem på tretåget. På hemvägen från stationen körde de omkull, så att kyrkoherden fick några mindre skrubbsår på kinden. Han har köpt en ny sommar kappa åt frun. Åh, om jag kunde hoppas att det skulle gå med mig så som det står i den vackra psalmen: På Jesus tro följ hans spår, Mot himlen höj en tålig blick och hoppas! Igenom natt och dag du går, Och glädjens ros på kvalets törne knoppas. Ja, om jag blott kunde tro kunde vara tålig och hoppas. Men det är så svårt. Allt sedan Theobaldi reste har jag ej varit verkligt glad en enda gång, utan jag känner ständigt en gnagande oro. Och hur jag längtar och sörjer så kommer han ändå ej tillbaka. Jag drömde om honom i natt. Det är så utomordentligt roligt att få se honom åtminstone i sömnen. Men, käre Ole kom igen.




12 Mars




Prostinnan Lindblom har varit här. Pastor Karlsson har äfven i dag sjungit med sångare. Kyrkoherden och Axel samt pastor Karlsson voro till Björkvik på eftermiddagen. Jag har fått låna en notbok af frun för att jag skulle lära mig noterna men det går allt skralt. Jag förstår inte de där konstiga uttrycken. Åh, hvad det är bitter att ej få lära något. Jag uthärdar ej längre med detta eländiga lif som här föres. Jag måste bort, sak samma hvart det bär. Jag- åh hur skall jag få studera


Jag dör af brist på andlig näring. Min håg har alltid legat åt läsning hvarför skall så många andra, som ej den ringaste fallenhet eller lust hvarken att läsa eller spela få lära allt möjligt men jag får ej lära något fastän hela min håg ligger dit Ingen förstår mig, ingen enda! Åh, hvad det är tungt och sorgligt att lefva och ändå värre att dö. Hvad de äro lyckliga som fått lämna denna jämmerdal. Jag har ej heller någon mera energi kvar. Jag var för svag att bära det tunga slag som drabbade mig när Theobaldi reste. Förut tyckte jag att jag kunde göra hvad som helst för att få lära mig något, nej mycket. Nu däremot är jag så förändrad, nu räcker det just ej mina tankar till för något mera än för honom.




13Mars




De bägge flickorna hafva varit här i dag så att vi hafva öfvat oss. Om tisdag komma alla sångarna hit. Nu är jag allt i en så förfärlig sinnesstämning. Jag tror det blir värre än någonsin förut. Jag är så gränslöst olycklig så retlig och så svår på alla vis. Theobaldi ,Theobaldi , kom tillbaka. Jag längtar så outsägligt.












14Mars






Frun har varit i Karlstad. Wi väntar henne inte hem förrän med sista tåget, men hon kom istället på 3tåget. Jag har varit till stationen och sändt pängar till Erik, han skall betala skolafgiften i morgon. Det blir 15 kronor för honom. Hildur var här medan jag var borta. Det var så tråkigt att jag inte fick träffa henne. Alla mina kära äro så långt borta från mig, jag är så ensam, så olycklig.






15Mars




Kyrkoherden har läst med nattvardsbarnen. Jag har fått bref från mamma Erik har kommit hem. Fröken Strömner är här. Hon skall stanna öfver natten. Det var meningen att hon skulle läsa med mig, men hon kom inte förrän i kväll, så det kunde ej bli något af. Det är syster Hilmas födelsedag. Jag har fått bref från mamma.






16Mars




Kyrkoherden har varit till Faxstad. Fröken Strömner åkte med honom. Ester har varit till kyrkan. Kyrkoherden har predikat i Fågelvik. Frun har varit med Erik till stationen. Ragnhild och jag har sjungit öfver sångerna några gånger. Stina är sjuk. Jag lefver ett så rysligt lif. Hur skall det sluta. Jag har mist all min förra munterhet. Sorg, smärta, hopplöshet, ja nära nog förtviflan ha intagit dess plats. Åh, om Theobaldi komme tillbaka, hur glad skulle jag ej bli. Jag vågar icke tänka därpå och ändå står jag och bygger de härligaste luftslott. Åh, hvad jag minnes väl första gången jag såg honom. Jag var så lycklig då. Andra gången han var här det var på en söndag. Ester har fått bref från sin far, han är så klen så. Det är bra synd om dem alla. Det är en så härlig kväll, en himmel sådan att den aj kan beskrifvas. Wi måste hafva en mycket stor, skön och god Gud som kan frambringa något så skönt. Hur skall det ej vara i den andra verlden, när denna är så skön. Måtte jag en gång få gå i den staden hvars gator äro af guld. Måtte jag där få träffa alla mina kära. Herre, hjälp mig.






17Mars






Kyrkoherden har varit till Löfvås och gifvit ett barn det heliga dopet. Andersson på Hammar Fru Svensson och fru Löfvendal med sina båda flickor har varit här. Jag har hört lärkan för första gången i år. Sist jag hörde henne det var Theobaldi som lockade fram henne ur sin violin. Men aldrig mera får jag höra hans röst, se hans ansikte eller vara i hans närhet. Det är rysligt hårdt. Om jag ändå får möta honom på ett annat ställe. O, hvad det skulle bli en härlig tid och den toge heller aldrig slut. Min Theobaldi !






18Mars




Frun har varit till Kristinehamn. Hon kom hem med 5tåget. Det var meningen att hon skulle komma med 7tåget, så jag hade just gjort mig i ordning för att möta henne när hon kom. Sångföreningen har varit här. Det är roligt att vara med där. Jag har varit till Rösebäcken och profvat min klädning. Den blir ganska treflig.






19Mars






Kålander kom till stationen med 3tåget. Ester och Axel var med och mötte honom. Har kört med hjuldon för första gången i år. Ragnhild har bakat.






20Mars






Kyrkoherden har läst med nattvardsbarnen. Det har ömsom regnat och snöat hela dagen, ända fram emot kvällen då solen kom fram. Ragnhild har bakat äfven idag. Det är väl för väl att det är så långt lidet. Det är så ledsamt, så tråkigt. Åh, hvad jag är trött! Det är så svårt att vara främmande så som jag är här. Aldrig kommer heller Theobaldi tillbaka, hur mycket jag än längtar. Åh, den som finge flytta till Gud, från alla sorger och bekymmer i denna sorgfulla värld. Om jag voro däroppe och hvarje dag finge se ned på Theobaldi och alla kära, o, hvad jag vore lycklig.






21Mars






Kålander har rest. Ester var med till Kristinehamn och talade vid doktorn. Jag har varit och hämtat min klädning. Erik har kommit hem. I morgon reser jag hem, om allt går väl. Det blir mycket roligt. Det är nu fem månader sedan jag var hemma. Det har varit många mulna dagar sedan dess, men också de allra ljufligaste i mitt lif. Jag menar de korta dagar Theobaldi har varit här. Aldrig kunde jag ana när jag första gången hörde hans namn uttalas att han skulle blifva så mycket för mig. När kyrkoherden sade att det skulle komma en hit till kyrkan och hålla konsert, att han också sändt sitt fotografi, att han hade så stiliga vaxade mustascher ej kunde jag då drömma att jag , när jag fick se honom, skulle tycka så mycket om honom. Jag förstår ej ännu hur det kunde gå dithän, han är ju så mycket äldre än jag, och jag har sett honom så litet. Men nästan med detsamma jag fick se honom, var det gjordt. Åh, så glad jag blef när jag fick höra att han åter skulle komma hit. O, hvad jag har lidit, längtat och gråtit för hans skull det kan ingen ana. Alltjämt är min första tanke om morgonen hos Theobaldi och min sista om kvällen har samma mål. Men han kommer ändå ej tillbaka. Om jag visste hvar han är min dyre, käre Theobaldi , det vore ändå roligt. Herre Gud, var mig nådig.






22Mars




Reste hem i morgse med första tåget. Kom hem vid 10tiden. Elsa kom hem strax efter middagen. Sedan voro Hilma och jag med henne hem och kommo tillbaka först vid 8tiden. På kvällen sjöngo vi litet, pappa och mamma sjöngo tillsammans, och jag sjöng ensam de sånger som jag kom ihåg af de Theobaldi spelade. Sedan berättade jag Theobaldis historia, så godt som jag kom ihåg den. Karl Gustaf var hemma.






23Mars






Hilma och jag var till Tilda. Wi finge inte vara rigtigt ensamma, så därför blef det inte så roligt som vi beräknat.






24Mars




Jag har virkat på Ragnhilds spets. Josefina var hemma och köpte mjölk och då bad jag henne bedja Elsa att hon skulle komma till mig på kvällen, som hon också gjorde. Wi hade väldigt roligt. Wi sutto ända tills klockan var half 2 då gick jag med Elsa ända hem, så att klockan var nog 2 innan jag kom isäng. Om Elsa komme till Väse, hvad jag skulle bli glad.






25Mars




Nu är jag återigen i Väse. Här är det lika gräsligt som vanligt. Hur skall detta sluta? Jag har en sådan otur. Ester hade redan skrifvit till den där Hulda Rydén. Jag hade tänkt att Elsa skulle komma hit och gladt mig så mycket däråt, men skulle ej så bli. All glädje tror jag skall tagas bort från mig. Men om Theobaldi komme då skulle allt bli bra. O, hvad jag längtar efter honom.




26Mars




Kyrkoherden har varit till Kristinehamn. Erik har kommit hem.






27Mars




Fröken Strömner har kommit. Kyrkoherden har läst med nattvardsbarnen. Erik och frun har varit till stationen.






28Mars




I dag hafva vi sjungit i Fågelviks kyrka. Det var så roligt. Ganska bra gick det också. Äfven var det rätt mycket folk. Det var så trefligt att vara ute och åka, det var inte så trefligt att komma hem. Jag tror ej att jag uthärdar längre på detta sätt. Åh, hvarför hade jag så brådt med att komma ut i den vida, svåra världen. Ej kunde jag då ana att den var så svår. Då trodde jag att lifvet blott var en lek, men nu vet jag att det är något helt annat. Men jag har ändock fått se Theobaldi . Det kanske jag ej fått om jag varit hemma. Ragnhild håller på att lära mig spela zittra.






29Mars






Fröken Dalstedt har kommit.






30Mars Påskdagen






Idag sjöngo vi i kyrkan. Det gick inte något vidare bra. Wi sjöngo: ”Han är uppstånden, Du död, samt Källan”. Kyrkoherden är så hes så han kunde ej hålla predikan själf, utan Nyberg fick gå upp och läsa en predikan af Waldenström. På eftermiddagen var Ragnar Svensson till Ölme och hämtade hit pastor Hector som skall predika annandagen. Frun och kyrkoherden har varit yill Åsen på barndop. Åh, så tråkigt det är.






31Mars






Fröken Dalstedt, Ragnhild, Ester och jag har varit i kyrkan. I eftermiddag har han hållit sångöfning med Ragnhild, fröken Strömner och mig. Det var rätt svårt för mig. Pastorn reste litet öfver 2. Det var en annan gång en herre reste ifrån prästgården en måndags middag något tidigare än denne, ty han skulle med 1tåget. Det var Theobaldi . Det är nu redan längesedan. Men aldrig kan jag glömma honom. Ständigt längtar jag efter honom, men han kommer ej. Det är nu slut äfven på Mars månad men ej har jag hört något om honom. Herre, låt mig få träffa honom.








1April




Jag har varit till station. Stina är åter sjuk. Fröken Strömner reste i morgse. Herre, gör mig snäll och god, under denna månad samt äfven alla andra. Förlåt oss våra skulder.






2April




Kyrkoherden har varit till Karlstad. Kom hem med 1tåget. De båda flickorna hafva varit här, så vi hafva öfvat oss med pingstsångerna. Erik reste med 7tåget. Johansson i Lund kom också i kväll just som vi slutat sången. Jag har virkat litet på frökens stjärna. Under tiden språkade vi om hur det var i julas när vi väntade Ragnhild och Waldenström hit, när de hade förlofvat sig i Karlstad. Ja, de äro lyckliga de båda som få äga hvarandra. Det är väl också väl att det finns några lyckliga människor det är nog många olyckliga utan dem. För mig finns ej någon lycka till. Jag får vara nöjd med att tänka på min älskling. Det är för att jag är så elak som Gud har pålagt mig denna sorg. Jag får väl också vända mig till honom för att få hjelp och tröst. När det blir rigtigt tomt och ensamt här i världen skall jag taga fram hans porträtt och betraktade den kära bilden, samt bedja Gud att han nådeligen låter mig få träffa honom uppe hos sig.






3April






Wi hafva bakat. Tidigt i morgse voro fröken och jag oppe och gjorde spritsbakelser, som vi nästan hade färdiga tills de andra kommo opp. Jag har också varit till Wäse och köpt 2½ kg gädda samt 3kg socker. På hemvägen plockade jag grönt att kläda bordet med i morgon. Axel har varit till Ölme och köpt en ko, som jag skall mjölka. Jag har gråtit hela kvällen för den kons skull. Det blir sådant lif med en när Stina kommer opp, aldrig blir någonting tillags det vet jag så väl. Därför  tycker jag också att det var så förfärligt när jag fick höra att han hade köpt en. Ja, det är svåra tider, och inte kommer heller Theobaldi.






4April






I dag är det fruns födelsedag. Tidigt i morgse voro vi, d.v.s Ragnhild och Ester, oppe och gjorde i ordning bordet. Jag gick ute i köket och grät och gjorde i ordning kaffet. Jag var så rysligt ledsen och äfven ond. Jag tyckte att när jag hade plockat det gröna så kunde jag allt också hjälpt till med bordet. Men när Ester gick in så måste jag stanna ute. Det känns så svårt att jämt bli så där tillbakasatt att endast få göra det obehagligaste, som ingen annan vill göra. O, hvad jag känner mig ensam och förtviflad. Ständigt längtar jag outsägligt men vid sådana tillfällen blir det ännu värre. Då tänker jag på den första gången jag såg honom, hur lycklig jag blef när jag fick veta att han åter skulle komma hit. Herre Gud, låt mig alltid älska honom, måtte jag förblifva honom trogen. Fräls mig och låt mig till sist däruppe hos dig få möta min käre Theobaldi, mina goda föräldrar, syskon samt alla öfriga kära. Herre hör min bön. Wi har haft främmande i dag sådana som gratulerat frun, samt pastor Karlsson som skall hålla generalrepetion med sina sångare i morgon.






5April






Fröken Dalstedt har rest. Jag har varit till stationen och läst för fröken Strömner för första gången. Hos Hidéns blef jag bjuden på kaffe. Åh, om jag väl vore lärarinna. Då önskar jag, att jag får 2 rum, ty jag vill ha det ena rigtigt snyggt, och det går ej när man skall laga maten där. Då skall jag klistra opp Theobaldis porträtt på ett stycke papp, fin papp naturligtvis, samt ställa den på mitt skrifbord så att jag alltid när jag sitter där, kan se honom. I kväll har jag varit ine hos fröken och virkat. Hon spelade litet på zittran nu på slutet. Hon försökte äfven med klockklang och det lyckades ganska bra. Ack, hur skall jag bära mig åt för att bli snäll. Jag blir sämre för hvarje dag, ehuru det borde vara tvärtom. Herre hjälp mig, tag bort det där onda i mitt hjärta och gör det rent att jag en gång må komma i åtnjutande af den eviga salighet. Fräls Theobaldi och alla andra kära. Det har varit ett så vackert brudpar här och vigt sig.






6April




Kyrkoherden har varit till Fågelvik. Pastor Nilsson och Anderssons från Öna voro här på middag. Klockan ½4 kom pastor Karlsson och skulle också ha middag. Han hade på förmiddagen predikat i Grums kyrka, och sedan reste han direkt hit för att hålla konsert. Wi voro dit allesammans utom Stina och Johanna. De sjöno utmärkt bra. Jag tänkte, medan de sjöngo på en annan söndagskväll när det också var konsert här. På kvällen var prostinnan här med sina 3 barn Gärda, Torsten och Erik. De äro så rysligt glada åt ”patte”






7April






Syföreningen har varit här.






8April






I dag har det varit öfning med några sopraner: Lissette Nyberg, Agneta Svensson, Hedvig och Hilma, Ragnhild har rest till marknaden i Kristinehamn.
















9April






Ester är sjuk. Axel är till Kristinehamn. Jag har drömt så roligt i natt. Jag drömde att Theobaldi var i kyrkan och spelade. Det var säkert ej konsert, ty det var då psalmerna skulle sjungas, som han spelade. Mellan hvart nummer satt jag bredvid honom och lutade mig mot hans arm. Åh hvad jag kände mig lycklig. Jag har varit vid så godt lynne hela dagen efter den ljufva drömmen. O, om den en gång kunde bli värklighet.






10April




I natt drömde jag att Elsa var här. Frun har bakat. Ragnhild har kommit hem. Ester har fått bref från sitt hem, hvari det står, att de ej fått någon piga, utan hon måste komma hem.






11April




Kyrkoherden har varit till Berg o Ester till Rösebäcken och profvat sin klädning. Ragnhild har hufvudvärk. Jag är så rysligt ledsen.






12April






Kyrkoherden har varit till Öna på afgångspröfning. Erik har kommit hem. I kväll har jag hjälp fröken att märka handdukar. Åh, hvad det måtte vara roligt, att så där få göra iordning till sitt eget lilla hem. Hennes fästman kommer hit om fjorton dagar, och vi äro så ifriga att hinna med så mycket som möjligt tills dess. Jag tycker hon skulle vara så glad som så snart får träffa den hon älskar. Hvad glad jag skulle vara om Theobaldi komme så till mig.




13April






Erik, Ester och jag har varit i kyrkan. När jag satt där kom jag plötsligt ihåg en annan gång jag satt där och väntade på att Theobaldi skulle framträda. Jag såg så tydligt hur han såg ut, när han med fiolen under armen, kom ut ur sakristian. Det mörklockiga hufvudet bar han högt. När han kom fram i koret kastade han en blick på publiken, samt bugade sig. Åh, om jag finge stryka med min hand öfver detta hår, få blicka in i hans ögon, en liten stund hvila mig vid hans bröst. Jag kände


mig så outsägligt ensam i hela den stora världen, när jag satt i kyrkan, den kära bilden gled förbi min själs öga och jag visste att det var omöjligt att någonsin få min önskan uppfylld. Jag får ej invagga mig i några ljusa gladda lyckodrömmar. Det gäller att hålla sig vid den kalla hårda verkligheten, och bedja Gud att han gifver kraft och tålamod, hjälper mig att lefva så att jag däroppe får möta min Theobaldi.






14April






Jag har skrifvit hem. Ester och jag har manglat. Sedan gick Ester till stationen och jag strök. Kyrkoherden har läst med nattvardsbarnen. Igår var han till fattiggården.






15April






Ragnhild har bakat. Intet annat anmärkningsvärdt. Att jag sörjer det är, tyvärr, något nytt. Herre, fräls oss alla.






16April






Kyrkoherden har varit till Karlstad och plomberat tänder. Ragnhild bakat. Jag har fått bref från kusin Johan med inneliggande 2dollars. Bas och tenorsångarna hafva varit här på öfning. Herrskapet Johansson från Rud komma hit på afskedsvisit. De kommo inte förrän klocka var nära half nio, så det blef så sent att vi ej kunna att arbeta något ikväll.






17April






Ester har varit till Rösebäcken och hämtade sin klädning. Kyrkoherden har läst med nattvardsbarnen.








18April






Fröken är till Kristinehamn. Hildur har varit här. Ester är klen.






19April






Kyrkoherden har varit till Karlstad. Jag har varit till fröken Strömner och läst. Ester är ännu sjuk. Wi har krattat gården för första gången.






20April






Frun, fröken och jag hafva varit till kyrkan. Men det är endast sorgligt öfverallt. Åh, om Hildur hade kommit ändå. Ester är nu frisk. Prostinnan Lindblom med barn voro här på middag.






21April






Fru Svensson har varit här. Kyrkoherden har läst med barnen. Fröken har varit till fru Löfvendal. När hon gick hem blåste hatten i bäcken, men hon fick dock opp den igen. O, herre Gud, hur skall jag blifva lycklog. Hjälp mig och gif mig din helige ande som tröstar och styrker mig. Sänd honom äfven till Theobaldi, att han må blifva lycklig. Förlåt mig mina synder.




22April






Jag har varit till stationen. Köpte frimärken för 5 kronor och brefkort för 1 kr. När jag kom hem var jag till skogen och plockade grönt.






23April






Det är kyrkoherdens namnsdag. Han fick en penntorkare i present. Reste till Karlstad på försöta tåget och kom hem med middagståget. Nu är det jämt ett halft år sedan Theobaldi var här. O, hur länge skall det dröja innan han återkommer. Gode Gud, låt honom komma hit. Åh, hvad jag skulle bli glad om han åter komme. För sex månader sedan var han här på prästgården. 14 dagar senare kom han då åter hit. Åh, om det åfven nu blefve så. Om jag visste hvar han befinner sig. Milde Gud, gör mig god och snäll. Hjälp att jag må kunna motstå frestelserna och en gång få komma dit upp där ingen mera sorg finnas, där få mäta min Theobaldi, föräldrar, syskon. Syskon, slägtingar, vänner alla, alla. O, herre se nådeligen ned till mitt hjärta, gör det rent. O, låt äfven Hildur flytta hit. Jag skulle bli så glad. Theobaldi, Theobaldi kom tillbaka.






24April






Nu är det jämt sex månader sedan Theobaldi för första gången reste från oss. Dock, hvad tjänar det till att tänka därpå. Han är ändå borta.






25April






Ester har börjat stryka. Stina har kommit hem från Kristinehamn, dit hon reste igår. Fröken Olsson från Karlstad var här och fotograferade nattvardsbarnen igår.






26April






Det har varit sångöfning. Kom ännu en bad, herr Jonsson i Thorsgården. Det är rigtigt roligt. Fröken Strömner har varit här. Hildur hon kan ej komma utan frun har varit och talat vid en sextonåring. Gode Gud gör mig nöjd med hvad di gör. Det står i ”Klaran” att Theobaldi förra veckan var vid Munkfors. Tänk om han komme hit. Min Theobaldi! Erik har kommit hem och haft en kamrat vid namn Edgren med sig.






27April






Frun har varit i kyrkan. Kyrkoherden till Fågelvik. Fröken Laurell samt en annan fröken voro här på middag. Fru Svensson har varit här och druckit kaffe. Erik och Edgren hafva rest.






28April






Frökens fästman, herr Waldenström, har kommit. Hon var ända till Kil och mötte honom.






29April






Det är marknad i Väse. Ester har varit hemma i dag. Det förlofvade paret har varit till marknaden. Åh, hvad de äro lyckliga. Jag får aldrig sådan lycka, men-det skall så vara, det är Guds vilja som sker och den är alltid den bäste. Min älskade är långt borta från mig jag vet ej alls hvar han är. Ack ja, jag får väl ändå hoppas att få möta honom på ett bättre ställe. Herre gör mig god, förlåt mig hvad jag syndat bevara mig i frestelsens stund.






30April




Herr Waldenström är sjuk. Ragnhild har suttit hos honom hela dagen. Det är så roligt att se dem. De hålla vådligt mycket af hvarandra. O, om jag en enda liten stund finge sitta hos min älskling hvad jag skulle vara lycklig. De tala nästan hvar dag om hur dålig Theobaldi är, men jag tror ej därpå. Äfven om det vore sanning skulle jag älska honom ändå. Det är nog bittert många gånger här i denna sorgedal, men det går dock en dag i sänder. När alla sorger äro slut måtte jag då få komma till Gud och där njuta evig glädje och frid. Ack, om jag kunde vara rätt god, så jag att jag vore säker om att få komma dit. Gode Gud fräls honom, min dyre, käre Theobaldi, förlåt och omvänd honom, om ej han är på en rätt väg. Fräls äfven alla andra kära. Måtte jag få träffa dem alla där uppe hos Gud. Wi har haft en så präktig Valborgsmässoeld. Erik har kommit hem.






1Maj






Jesu, lär mig så i nöden som i glädje tro på Gud. Så lifvet som i döden tröstligt höja bönens ljud. Vara med Guds vilja nöjd. Hafva i hans ord min fröjd. Och intill min lefnads ända söka hans verk fullända. O ja, hjälp mig att vara nöjd med hvad du gör. Erik har rest.






2Maj






Wi har börjat att raka löf. Herr Waldenström är nu frisk. De hafva varit till Lundås.






3Maj






Ragnhild, herr Waldenström och jag hafva varit till Kristinehamn. Jag har varit till doktor Simonson. Jag har fått medicin för öfver 5 kr.








4Maj






Wi har sjungit i kyrkan. Herr Waldenström har haft gräslig tandvärk. Han har inte fått sofva mer än en half timme i natt. Han låg på soffan i Ragnhilds rum så hon har inte heller fått osfva något.






5Maj






Herr Waldenström har rest. Ragnhild har följt honom till Kil. Hon kom hem med 5tåget. Fru Löfvendal och hennes flickor har varit här. Herr Nyberg och herr Svensson har varit här och druckit té.






6Maj






Hanna och jag har manglat.






7Maj






Jag har varit till fru Löfvendal. Fröken har varit till stationen. Hon fick vykort fr. Waldenström.






8Maj






Wi hafva sjungit i kyrkan. Hanna är till sitt hem. Fröken Strömner har varit här på middag. Frun till Lundås. Erik reser med 7.20






9Maj






Wi har slagtadt en gris. Jag var till Åsbp tidigt i morgse. Hillevi har varit här. Krattat löf i eftermiddag.






10Maj






Jag har varit i trädgården. I natt drömde jag att Theobaldi skulle komma hit igen. Wi hade gjort så bra iordning och väntade just på honom. Jag var rysligt glad. Men det var bara en dröm. När jag vaknade var allt Theobaldi borta, långt borta, som vanligt. Han kommer aldrig mera hit. Jag bryr mig inte om att de göra narr af mig. Jag sade att doktor Simonson var lik Theobaldi och de började skratta allesammans som om de blifvit galna, och Ester sade: ”Nu förstår jag hvarför hon tycker så bra om honom, jag har just undrat på det” Men det bryr jag mig inte ett dugg om.






11Maj






Jag blef så sjuk så jag måste gå och lägga mig. Ester har varit till Fågelvik, Hanna till Wäse kyrka. På eftermiddagen satt jag i sängen och spelade zittra.






12Maj






Idag har de tvättat. Frun och jag kakade kaffe år dem på kvällen.






13Maj








Ester är sjuk. De andra varit vid ån och klappat kläder. Frun och jag har varit ute och hängt upp kläderna som de andra vridit. Voro ute ända till kl. 9.






14Maj






Ester är till fru Jansson för sista gången. Wi har hängt ut kläderna äfven i dag. Arbetsföreningen har varit här.






15Maj






Ester har strukit kragar.






16Maj






Ester reste i morgse med 7tåget.Hon tyckte det var tråkigt att skiljas från Väse, fastän det på samma gång var roligt att komma hem. På eftermiddagen har kyrkoherden och jag varit ute och planterat.








17Maj






Kyrkoherden har varit till Karlstad, jag till Kristinehamn, till doktor Simonson. Det är en rysligt snäll doktor. Han ser äfven så bra ut, stor och ståtlig, ja, han är mycket lik Theobaldi. Inte just själva anletsdragen, men han påminner mig ändå så mycket om honom. Han har så vackert, svart, lockigt hår svarta mustascher svarta ögonbryn. Så fort jag kom hem frågade fröken, för att reta mig: ”War doktorn lika vacker idag”. Jag svarade: ” Naturligtvis, Inte hade han förändrats något på fjorton dagar” Jag var hos fröken Dalstedt på middag. Hon är mycket rar och snäll. Jag har så trefligt där. Erik har kommit hem och haft en kamrat, Almkvist, med.






18Maj






Eriks namnsdag. Han fick apelsiner och ett vykort. Wi skulle sjunga i kyrkan, men det blef intet af, ty det kom så få sångare. Pojarne varit och metat.






19Maj






Frun, Erik, Ingvald och Hanna i kyrkan. Fröken och jag sjuka. Fru Svensson varit här.






20Maj






Mammas namnsdag. Warit sjuk hela dagen. Gossarne ha rest.






21Maj






Warit uppe litet i eftermiddag.






22Maj






Jag gick opp strax före middag. Mycket klen.








23Maj








Ännu klen. Blir rysligt trött vid hvarje rörelse. Skrifvit bref till Amerika, vykort till Ester.






24Maj






Frun till Karlstad. Kom hem med 8tåget. Jag har krattat gården.












25Maj






Kyrkoherden och Ragnhild till Fågelvik. Prostinnan Lindblom här på frukost. Frun läst en predikan af Beskov. Stina och jag varit ute och gått. Spelade zittra. Fruarne Svensson, Ekman och Lundkvist samt fröken Bergvall varit här på kväll. Fröken har spelat. Herre Gud, hjälp mig. Gör mig till ditt barn. Måtte jag en gång där uppe hos dig få möta de kära som jag ej få träffa här. Mina föräldrar och syskon, se äfven till dem, o Gud, och för dem in på den väg som leder till lifvet. Ack ja, måtte jag få träffa Theobaldi , doktor Simonson, mamma, pappa, syskonen och alla, alla kära. Ack ja, bevara mig och hjelp mig, o herre.






26Maj






Varit i mangelboden och rullat på kläder hela dagen. Kyrkoherden till allmänningen och läst med nattvardsbarnen. Hanna och Axel manglat. Tack, käre Gud, för denna dag som nu är förliden. Förlåt alla de synder som jag begått. Bevara mig äfven i denna natt. Tag bort ur mitt hjärta det där onda som hindrar mig från att göra din vilja. Visa mig alla de synder som jag begått och dagligen begär, så att jag måtte ångra dem. Lär mig att bedja rätt, och hjälp mig att jag är nöjd äfven om ej allt går så som jag önskar. Jag bör då tänka att hvad du gör är det bästa. O, herre, hjälp och bevara Theobaldi, doktor Simonson, föräldrar, syskon, slägtingar och vänner, ja alla, alla. Åh,om ändå Theobaldi komme tillbaka hit hvad jag skulle bli glad. O, välsigne honom.






27Maj






Varit i trädgården. Hjälpt till med potatissättning.






28Maj






Frun och fröken varit till Klockaregården. Satt potatis. Fröken Pettersson från Ölme kommit hit.






29Maj






Ryslig hufvudvärk. Hjälpt kyrkoherden att skola om plantor i drifbänkarne. Fröken Pettersson sjuk. Ragnhild bakat.






30Maj






Varit i trädgården litet i eftermiddag. Fröken varit i trädgården på f.m. sjuk på e.m. Ack, om jag ändå hade någon att älska, någon som hölle af mig. O Gud, se nådeligen till mig och hjälpe mig.










31Maj






Kyrkoherden varit till Grafva. Jag har fått bref från Ester. Hon undrar om jag hört något hvar Ole finns, som hon säger. Ack nej, jag får ej höra något från honom. Han är nog långt, långt borta. Han tänker aldrig på den stackars flicka som älskar honom så outsägligt. Och hur skulle han kunna det? Han vet ju inte det ringaste. Jag älskar i alla fall min Ole högre än allt annat på jorden. De ljufvaste stunder jag numer har det är när jag i minnet återkalla de korta stunder jag fick se honom. I natt gick åskan ganska hårt. Jag vaknade och steg opp. Det blixtrade rigtigt mycket. Jag bad till Gud att han måtte skona mig och mina kära. Ja, Gud är god. Hur ofta har han inte gifvit mig det jag bedit om. Men hur gör jag till tack för all denna nåd. Jag är stygg, elak, häftig, syndar på alla möjliga sätt. O Gud, hjälp mig, att jag måtte bli snäll, och en gång få komma dit upp till dig.






1juni






Gud, gif att, i lif och död dig ägnad. Till dig i tro och kärlek böjd. Jag må dig älska Gud min hängnad, Jag må dig prisa, Gud, min fröjd. Ock finna än i dig min tröst. När hjärtat brister i mitt bröst! I världen är så mörkt och tungt, Hvarthelst jag än må lända. Hur skall mitt hjärta blifva tungt? Till hvem i himmel och på jord, Om ej till dig allena? Du, Jesu, hafver lifvets ord, Det heliga och rena. Ack, om kunde det om jag under denna nya månad kunde vara god. Jag undrar hur det skall bli denna månad. Fröken Pettersson reste med 8tåget. Det satt en liten fågel i förstugefönstret i middags. Han hittade inte ut fastän dörren stod oppe. Jag tog honom i handen och släppte ut honom. Tänk så glad han skulle bli när han återfick friheten. När jag sedan kom in sade Stina att det farit en förbi som var så rysligt lik Theobaldi att hon inte visste om det var han. Han tittade hitåt så länge han kunde påstod hon. Det kan väl så vara, men det var ändå inte han. Det kunde inte vara han. Skulle han resa alldeles förbi här och inte komma in. Omöjligt! Nej, det var någon annan som, på så der långt håll var lik Theobaldi. O Gud, låt honom komma hit.






2juni






Kyrkoherden varit till Allmänningen och läst med barnen. Fryklind här.






3Juni






Kyrkoherden och Fryklind till Glumserud. F. Reste med 5tåget. Jag har varit så klen återigen.






4Juni






Andersson på Hammar här och höll brandsyn. Kyrkoherden på examen. Fröken Strömner höär på supé. Ragnhild har bakat. Fröken Tellin kom med 8.






5Juni






Frun är till Karlstad. Ragnhild strukit och bakat. Jag varit till Åsbo. Kan just inte göra någonting ty jag är så matt.






6Juni






Min födelsedag. Fått ett blustyg och en parfymflaska från mitt hem. I skärp samt en apelsin och karameller af frun 1blombukett af fröken och en af Stina samt ett blomsterkort. Kyrkoherden gratulerade mig och talade om att nu får jag gifta mig när jag vill. Jag låtsade, förstås bli så glad. Frun kom hem med 3tåget, Erik kom hem med 3tåget, Erik kl.8. Han är så glad nu att han fick flytta. O Gud, hjälp mig på mitt nya lefnadsår att jag må göra din vilja och blifva ditt barn.






7Juni






Jag har varit till min doktor. Åh, hvad, han är snäll. Jag behöfver inte resa till honom mera. Jag sörjer däröfver. Det var så roligt då han talade till mig. Han är så lik Theobaldi och jag tror nästan han kunde ersätta honom. Jag undrar om man kan glömma den som man älskar rigtigt mycket. Det står i böckerna att man inte kan det. Jag är inte säker därpå. Gud allena vet hur outsägligt högt jag älskade Theobaldi men jag är ej så förtviflad när jag nu tänker på honom som strax han hade farit. Men det är väl som han själf sade: ”Tiden får läka alla sår” Han visste det han hade själf pröfvat på det. Jag har dock inte glömt honom, nej visst inte. Jag tror ibland att jag gjort det, men så snart jag hör hans namn nämnas blossar den gamla kärleken upp. Jag undrar hvem af dem jag skall glömma. En af dem måste det bli. Jag sörjer öfver att jag är så flyktig och ombytlig, men jag rår ej därför. Jag tror att hjärtat är så beskaffat att när det inte får sin böjelse på något sätt besvarat så söker det den på annat sätt. Det hade nog aldrig gått dithän ändå om de ej varit så lika. Theobaldi har jag just aldrig talat vid men med doktorn däremot mycket och han var så vänlig mot mig att jag ej kunde låta bli att älska äfven honom. Det är konstigt att jag skall vara sådan, fästa mig så djupt vid dem. Troligtvis får jag aldrig se hvarken Theobaldi eller doktor Simonson mera här i lifvet men ändå, åh, hvad det är svårt att tänka därpå. Jag skall be Gud så hjälper han mig fram genom alla besvärligheter och förenar sist alla vänner och kära där hemma hos sig. Måtte vi alla lefva så att vi få komma dit.






8Juni






Frun Erik och Ragnhild i kyrkan. Fruarne Lindblom och Svensson med sina barn varit här.






9Juni






Kyrkoherden varit till Allmänningen på examen.






10Juni






Frun och kyrkoherden rest till Nykroppa.






11Juni






Erik och Ragnhild varit till Kristinehamn. Frun och k. Kommo hem med 10tåget. Bjudna till Öna.






12Juni






Kyrkoherden varit till Hammar på examen. Han och jag satte blommor i kväll.






13Juni






Stina har rest. Fru Löfvendal med sina småttingar varit här. Wi har satt plantor. Warit här med 2 dopbarn.






14Juni






Jag har haft en så rolig dröm i natt. Jag drömde om min syster och doktorn. Han var dock inte lik sig så som jag känner honom. Så tyckte jag att kyrkoherden kom in och började skratta och tyckte att jag var väl rigtigt glad nu när jag var hos min vackra doktor. Det var jag allt också. Det är så roligt att åtminstone i sömnen få se sina kära. O, om det också kunde ske i värkligheten.






15Juni






Kyrkoherden varit till Fågelvik. På eftermiddagen ha de varit till Öna på Silferbröllop. Fru Löfvendal med sina barn varit här på middag.








22Juni






Jag och Erik har varit i kyrkan. Jag känner mig så ensam och öfvergifven. Fru Svensson och fru Löfvendal här.










23Juni






Kyrkoherden till Allmänningen. Jag till stationen. Domprosten med 2 döttrar legat här öfver natten.






24Juni






Domprosten med 4 barn och prostinnan Lindblom med 3 samt fröken Ruben varit här på middag.






25Juni






Inget anmärkningsvärdt.






26Juni






Hildur Boije här och hjälpt oss baka. Jag har varit till Berg. Jag drack litet kaffe på middagen och de påstodo att jag blef så glad. Ja, jag har allt också haft så roligt. Det är alltid så roligt när hon är med.






27Juni






Kyrkoherden kom och visade en tidning hvari stod att Theobaldi åter är i våra trakter. Han skrattade och var så glad att åter få något att retas för. Han sade att nu kan det allt hända att han åter komme hit.Åh, om det vore så väl hur outsägligt glad jag skulle bli. Frun sade också att jag var så glad för att jag trodde att Theobaldi skulle komma, mina ögon lyste så, sade hon. Jag försökte nog att försvara mig men hon såg ändå hur det var fatt. Sedan höll han en liten föreläsning för Ragnhild och mig för att vi voro så oförståndiga. Slut på min medicin.Fröken till H.






28Juni






Wi har haft stort skollärarmöte.








29Juni






Kyrkoherden till Fågelvik. Godtemplarfäst vid Wäse på e.m.






30Juni






Kyr. Till Allmänningen.






1Juli






Examen hos hr. Nyberg. Han och hans syster samt fr. Forslund voro här på middag. Frun och fröken till Jacobséns. Kommo hem half ett. Sedan blef det ett ganska häftigt åskväder.






2Juli






Examen i småskolan.






3Juli






Kyrkoh. och Erik Allmänningen. Hanna, fröken och jag badat.






4Juli






Frun fr. Peteson o Erik till Björkvik. Fröken R skadat sitt finger.






5Juli






Kyrkoherden till Glumserud.






6Juli






Fröken Peterson, R, E, H. I kyrkan. R. Ó P till missionshuset.






7Juli






Kyr. Till Allmänningen. E. till Rör.










8Juli






Jag har varit till Hildur. Kyr. Till Karlstad.






9Juli






Eriks födelsedag. Han har haft kalas. En direktör Nykkvist från Uppsala kom i morse. Hildur varit här. Fr. Peterson har rest.






10Juli






Direktören rest. Kyrkoh. till Allmänningen. H. Här. Kom en musikant, Moberg, hit i kväll.






11Juli






Reste jag hem. De blefvo mycket glada.






18Juli






Kom jag tillbaka hit. Fru Svensson var här.






19Juli






Ingenting  anmärkningsvärdt.






20Juli






Kyrkoherden fröken o Erik till Hammar.






21Juli






Varit till Åsbo och We.












22Juli






Varit till Jakobséns.






23Juli






Doktor Westling kommit.






24Juli






Bykning.






25Juli






Ha de varit vid ån och klappat kläder. Doktor Westling rest. Jag var till ån med kaffe. Erik till Wäse för att köpa fisk. Han fick ej någon och då sade frun; ”Då blir det bäst Frideborg reser till Kristinehamn”. Jag blef mycket glad. Det är så trefligt där. Jag såg dock ej till doktorn, fastän jag mönstrade alla herrar jag såg, men ingen af dem var han. Jag gick förbi hans hus. Reste hem med 5 tåget. En doktor Edman var med på samma tåg så vi hämtades på samma gång.






26Juli






Varit ute och hängt kläder Erik och jag. Fru Vestergren med 2döttrar samt fr. Bergvall varit här.






27Juli






Doktor Edman rest. Kyrkoherden till Snafversrud.






28Juli






Kyrkoherden till Allmänningen för sista gången.






15September






Kyrkoherden, Hanna, Axel och jag till Kungsbacka. Det var en hr. Gösta Tidlund-Meierhielm där och förevisade landskap- samt kinematografbilder. Det var utmärkt roligt. Jag önskar jag finge resa och se de vackra trakter han förevisade. Åh, hvad det måtte vara utomordentligt skönt i Norge. Och mitt eget fädernesland sedan. De två länderna tror jag allt är de skönaste på jorden. Tack, o Gud att du låtit mig födas i detta sköna  land. Gör mig glad, nöjd och undergifven. Måtte jag förstå att allt det du sänder är till mitt eget bästa. Käre Gud, hjälp mig! Wälsigna alla kära.






16September






Kyrkoherden till Karlstad.Hanna till sitt hem. Fröken bakat. Wi ha manglat slut.






11 Oktober






Wi har haft så brådtom denna veckan ty det har varit prästkonsert den 9:e och vi hade dem alla på middag i kväll. Det var mycker vackert. De sjöngo äfven här hemma. De stodo oppe på öfre farstun och sjöngo: ”Wårt land” och ”Ja, vi elsker”. Det var hänförande vackert. När de reste sjöngo de ”Härliga natt”. Det ljöd så vackert i den stilla, månljusa natten.






12 Oktober






Kyrkoherden och frun till Fågelvik.






13 Oktober






Fröknarne Larsson rest. Blifvit beslutadt att jag skall försöka komma in i seminariet i Januari. Jag är så glad. Måtte det bara lyckas. Gode Gud, hjälp mig att rätt sköta mitt kall. Gif mig din nåd. Wälsigna alla kära.






14 Oktober






Kyrkoherden  och  frun till till Silkestad. Jag satte för(kan inte tyda om det skall var å eller ä, det passar inte in något tycker jag) åt dem. Fröken bakat. Fr. Fryklind sjuk.






15 Oktober






Fröken Fryklind rest. Wi har tagit opp potatisen. Jag är så ledsen, så fridlös, så olycklig. Varit ute i skogen och sprungit, men inte hjälper det.  Oktober Jesu, förlåt mina synder och gif mig din frid.












16 Oktober






Kyrkoherden varit till Karlstad.






17 Oktober






Ämbetsdag. Ett dopbarn.






18 Oktober






Stämma i sockenstugan. Frun och jag varit dit med kaffe. Jag var inne i kyrkan, alldeles ensam i sakristian. Stod på samma ställe som en gång för längesedan Theobaldi stod. Erik kom hem.






19 Oktober






Kyrkoherden och Axel varit till stationen. Det nya missionshuset invigdes. Erik skall resa med 7tåget. Skrifvit till Froda.






20-21 Oktober






Sjuk.






22 Oktober






Idag är jag litet bättre.






23 Oktober






Kyrkoherden till Karlstad. Jämt 1 år  sedan jag för första gången såg Theobaldi. Åh, hvad jag blefve glad om han återkomme. Jag undrar hvar han är i dag. Om jag visste det ändå. Så roligt det var denna kvällen i fjol. Då var han här under samma tak som jag. Om jag finge se honom ett litet tag bara.  Oktober Gud, välsigna honom gör honom till ditt barn. Kan det vara sanning det där de säga om honom.  Oktober Herre, gode Fader frölåt honom då det, och gif honom ingen ro förrän han får din förlåtelse.  Oktober, fräls oss alla, gör oss goda och låt oss en gång mötas hemma hos dig där den eviga glädjen och friden bor.






24 Oktober






Fröken ó Axel till Bäckfallet och hämtat en myrten. Frun till Hammar med den. 1 dopbarn.






25 Oktober






2 bröllop. Strukit litet. Fröken bakat. Hon var så rolig medan hon gräddade hon sjöng och hade alla möjliga läten till slut härmade hon också Theobaldi när han spelade och det var inte olikt, särskilt somliga klagande toner. Frun var med fru Svensson tills vägs ett stycke.






26 Oktober






Fröken i kyrkan. Hanna till sitt hem. Jag varit till Svenssons och Löfvendals. Frun läst en betraktelse. Kyrkoherden och frun till Faxstad. Ett brudpar.






27 Oktober






Kyrkoherdens födelsedag. War oppe kl. 5,10 i morgse. Gräddade rån åt honom. Axel till Kristinehamn. Frun och jag varit stalldrängar.






28 Oktober






Kyrkoherden till Allmänningen. Frun och jag var oppe så tidigt och rustade honom iväg. Nya drängen kommit. Kronojägarn här.






29 Oktober






Kyrkoherden till Öna. Kronojägarn rest. Axel här två gånger. Jag tycker det är ganska tråkigt att han har flyttadt. Han var så bra att ha ty om det var något som ingen annan kunde eller orka med så var det alltid: ”Wi går efter Axel” och han klarade det också. Åh, om det vore den tiden att jag finge komma in på seminariet. Måtte det bara lyckas för mig att komma in. I dag har det varit mycket tråkigt. I kväll har jag ritat opp en brickduk till julklapp åt mamma.






30 Oktober






Rysligt regnväder. Fru Svensson här. 4 luffare. Tvättat litet näsdukar.






31 Oktober






1 brudpar. Fröken bakat.






1 November






Oktober Gud, hjälp mig under den nya månad att jag måtte bli något snällare och bättre. Fru Löfvendal och hennes flickor varit här. Erik kommit hem och haft en kamrat, Axel Juhlin, med sig.






2 November






Kyrkoherden till Fågelvik och Ölmskog. Gossarne rest. Jag har spelat Zittra. Fröken på sångöfning.






3 November






Kyrkoherden till Silkestad.






4 November






Kyr. Till Mo.






5 November






Kyrkoherden till Karlstad. Strömberg också. Bakning.






6 November






Kyr. Till Snafversud. Bakning.






7 November






Ämbetsdag. 2 dopbarn. Frun till Lundås. Strömberg kommit hem.






8 November






Warit till ån och sköljt kragar. Fru Löfvendal varit till mor Skoglund. K. t. Öna.






9 November






Varit till kyrkan. Kyr. Frun ó fr. på bröllop. I fjol den 9 nov. var det jordbäfning. Då fingo också vi vänta honom hit.






10 November






Kyr. ó Klas till Allmänningen. Fr. till Lundås, Hanna till sitt hem och jag till Hildur. Ett år sedan Theobaldi var här för sista gången. Tänk, hvad roligt det var den kvällen.  Oktober, hvad väl jag minns hur det var. Men inte lönar det att klaga och sörja.






11 November






Nu har jag inte sett Theobaldi på ett år. Det har varit ett mycket, mycket ledsamt år. Åh, hur många gånger jag har gråtit och varit nära förtviflan. Men det går en dag i sänder såväl glada som sorgliga. I dag har vi talat om min framtid.   O Gud, hjälp mig att välja det rätta. Ställ mig på den plats där jag kan göra mest nytta för mig här i världen. Jag tror bestämdt att det skall gå bra för mig som lärarinna. Jag tycker att det skall bli roligt att se små glada barn omkring mig. De förstå ännu inte hur många svårigheter och missräkningar lifvet har att bjuda på. Fröken bakat. Jag varit till Berg och köpt sirap. O Gud, välsigna min Theobaldi hvar han än är. Jag undra hvar han är just nu.






12 November






Kyr. till Löfhöjden. Hildur varit här ända till kl.11. Då gick jag med henne ända till missionshuset och kom hem kl. 12. Hildur sade i kväll att han är gift. Klockarn i Kil har varit ó hälsat på honom. Han har äfven 3 barn. Jag kan och vill ej tro att det är sannt. Hvarför skulle han uppträda som ungkarl. Käre, käre Gud, hjälp mig och hjälp honom. O, visa mig att jag är en stor syndare och gif mig ingen frid förrän jag blir ditt barn. Förlåt alla de många synder jag begått. Wälsigna mina föräldrar o syskon fräls dem och hjälp mig så att jag må blifva deras stöd. O låt oss alla till sist få mötas hemma hos dig.






13 November






Jag har varit ute i trädgården. Wi ha varit till Kungsbacka på husförhör allesamman, utom frun, Stina o Johanna. O, om jag vore pånyttfödd.






14 November






Hildur varit här och strukit. Fröknarne Burman och Nilson här. 1 dopbarn. O, käre Gud, fräls mig. Wälsigna honom.






15 November


Frun o kyrkoherden till Hammar på bröllop.






16 November






Kyrkoherden till Glumserud. Jag har fått veta att Theobaldi varit ute för en olyckshändelse. Han skulle hålla konsert i Sala i Wästmanland och på vägen dit skenade hästen, hans fiol blef sönderslagen och äfven han själf blef väl något skadad. Tack, käre, käre Gud att du beskyddade honom. O, hvad jag är glad däröfver. O, hjälp honom ur alla faror som komme att möta honom. Tänk om han komme hit än en gång. O, låt honom komma, Fräls honom, gode Gud. Jag är rädd att han inte är sådan han bör vara, för att komma in i ditt rike. O, skydda honom, hjälp mig, fräls oss alla. Den första snön har fallit. Jag minns i fjol då snöade det första gången när han var här för sista gången. O, hvar det den sista gången jag någonsin får se honom. Skrifvit hem.






17 November






Fru Myrman, hennes 2 flickor Olga ó Isebel samt en fröken varit här. Jag har varit till Rud och köpt jäst.






18 November






H. o vi bakat knäckebröd.






19 November






Också bakat.






20 November






Fröken bakat limpor ó kransar. Hanna till Rösebäcken.






21 November






1 dopbarn. Wår lilla häst, Ardenna, varit här. Hon är så fin ó rar.






22-23? November






Hanna ó jag till ordenshuset vid Wäse på fäst. Det var så roligt. Pastor Kilstedt höll 2 föredrag, målare Jonsson läste årsberättelsen, fröken Andersson sjöng 3 solonummer ackompagnerad af hr Törnstrand. Dessutom hade de guitarrer fioler ó 1 zittra. Pastorn talade så bra. Åh, jag önskar att mitt ”sällskap vore fadern och hans son” som pastor Kilstedt så vackert talade öfver. O, hjälp mig. Skydda honom.






23 November






Mantalskrifning. Häradskrifvare Sandberg från Kristinehamn här. 4 främande på middag.






24 November






Häradsskrifvaren rest.






27 November






Fruns namnsdag. 14 främmande. Hon fick mycker blommer. Kyrkoherden till Karlstad. Erik kom hem.






30 November






Erik rest. Hanna till sitt hem. Frun följde Erik till stationen. Fått bref från Ester.






6 December






Kyrkoherden till Löfhöjden. Jag reste med 11,24 tåget till Kristinehamn till doktor Simonson för att  få läkarebetyg som jag också fick. Det var en riktig undersökning jag fick genomgå. Om jag såg riktigt, hörde riktigt, om jag hade någon smittosam eller annan sjukdom om jag hade något kroppslyte, ja till och med om jag var plattfotad, allt skulle undersökas. Det var inte trefligt, men hvad ville jag göra. Jag måste underkasta mig allt. Det gick också bra för mig. Jag var frisk med undantag af spår af ägghvita. Han sade att det kunde vara af bleksot men det kunde äfven vara någon retning åt njurarne. Det var i alla fall bäst att skaffa bort det. Jag skulle dricka Porlavatten ó hålla mjölkdiet. Mellan jul ó nyår skulle han åter undersöka om det gått bort. Han önskade mig lycka. När jag gick därute i väntsalen tyckte jag allt det var tråkigt men bara jag ko in så försvann det strax. Han är så vänlig ó snäll. Jag är inte ett dugg rädd för honom. Han skämtar och pratar så förskräckelsen går bort med det samma han börjar tala. Så gärna jag velat luta mig intill hans bröst när han stod ó lyssnade på mig. Han ser så manlig, god och kraftfull ut. Hvad jag tycker det skall vara skönt att få hvila i hans famn. Jag får inte tänka så där. Jag skall bli lärarinna och får inte tänka på sådant ty då kan jag inte göra min plikt som sådan. Jag var äfven hos fröken Dalstedt och hade så trefligt. Jag önskar att seminariet vore i Kristinehamn istället för Karlstad.






7 December






Frun och fröken i kyrkan. Prostinnan Lindblom ó Torsten här på middag. Fru Svensson på eftermiddagen.






8 December






Fröken till Berg, Hanna till Wäse, kyrkoherden till Mo, frun till Lundås ó Kolbotten.






9 December






Hr. Nyberg ó Svensson, Lisette ó fröken Forslund varit här på middag. Kyrkoherde Fröding kom med 5,15.






10 December






Missionsauktion i Kungsbacka. Fruarna Lindblom Julin ó Svensson varit här. Hr. Nyberg ó hans syster, Lisette varit här på kväll. Jag hat fått ett brefkort fr. de. Sinomson. Jag skall lefva uteslutande af mjölk ó mjölkmat skref han. Jag blef så glad öfver att han tänkte på mig att litet grand. Aldrig trodde jag att han skulle skrifva till mig. Fröken kom ó ropa: ”Frideborg Larsson har fått brefkort från dr. Simonson”. Jag blef så förvånad. Jag ryckte till mig kortet, men jag var så förvirrad, att jag ej kunde läsa hvad det stod, jag endasr visste att det var från honom. Frun har läst det för mig.






11 December






Kyrkoherde Fröding reste med 11,24. Kyrkoherden borta.






12 December






Lissette här nästan hela dagen.Fröken bakat. Frun ó Klas till Wäse. Kyrkoherden borta.






13 December






Kyrkoherden till Öna. Jag varit till Väse ó hämtat en klocka. Jag har varit så gränslöst ledsen. Hanna ó jag varit Luciabrudar. Wi voro till alla på hela prästgården med kaffe. Åh, om-.






14 December






Kyrkoherden till Fågelvik. Det har varit så tråkigt. Jag grät tills jag somnade i eftermiddag. Sof tills klocka var nära 8.






15 December






Kurkoherden ó jag till Glumserud på pastor Nordfäldts examen. Det var mycket roligt. Slagtat en gris. Nu är det bestämt att jag skall resa om lördag. Det blir allt konstigt att resa från Wäse och inte mera komma tillbaka.






16 December






Kyrkoherden till Silkstad. Wi har hållit på med köttet. Jag var så ledsen i kväll så frun undrade hvad det var fatt, om jag var rädd att bli kuggad i tentamen eller att dr. Simonson skulle återkalla betyget.






17 December






Kyrkoherden till Allmänningen. Wi ha bakat.






18 December






Kyrkoherden till Snafversrud. Fröken ó jag skurat rum.






19 December






1 brudpar. Bakat hela dagen.






20 December






Kyrkoherden till Karlstad.






21 December








Jag reste hem.






28 December






På bröllop.






SLUT
















En lös lapp ligger i dagboken:




”til flickan Frideborg Larsson från Väse efter några veckors mjölkkur ej mer --------ägghvita å urin intygas




Kristinehamn d. 20/1 03




Alb Simonson




Leg Läk
































































































Tillägg till Frideborgs dagbok; 8 dec. 1901




Jag önskar det vore den stunden


När jag för första gången dig såg




Theobaldi, om du endast visste


Om den känsla som brinner här


Om det lugn som jag för din skull miste


Om den smärta jag känner när


uppå dig jag tänker att du borta är


Att jag kanske ej återser dig här


Hjärtat nästan upphör att slå


Hur skall det, o, hur skall det för mig gå




Jag är ung och hela långa lifvet


Har framför mig, men det får gå


Ja, den lott som Gud mig nådigt gifvit


Jag ej syndigt får klaga på


Han vet hvad han menar och med denna sorg


Han vill nog mig föra till sin trygga borg


O, jag önskar jag vore där


Det är alltid så tomt och ödsligt här




Han i kärlek ständigt med oss handlar


Han vet hvad som är bäst för mig


O så må jag då ej syndigt klandra


Om jag ej får återse dig


Men i andra världen då skall vi förvisst


Uti himlen mötas hos vår Herre Krist


Det skall bli en så härlig tid


Där skall härska ständig ro och fröjd och frid




Så den flyktadt bort på snabba vingar


Glädjens strålande högtidsstund


Violinen bland oss mer ej klingar


Nyss den hördes från korets rund


O, kom snart tillbaka kom, o kom igen


Dröj ej alltför länge förrn vi ses igen


O, att skiljas hvad det är svårt


O, tänk hvad det är svårt




Men jag hoppas att om och på jorden


Ej vi mera få se hvarann


Dock och en gång när striden slut är varden


Wi få mötas på en bättre strand


Här på jorden är blott möda och besvär


Uti himlen det en evig glädje är


O hur lycklig jag då skall bli


Om där jag möta får Theobaldi




Uti alla dagar vill jag bedja att jag honom möta får


Och min Gud förvisso skall så leda


Att min bön jag och uppfylld får


Herre gör mig god att jag må tackas dig


Och en gång när sista dagen ses af mig


Må få möta min hjärtevän


Min Gud o, fräls båd´mig och min hjärtevän


F.L










Dikt 2 av Frideborg tillägnad Ole Theobaldi






Älskade Ole kom snart igen


Önskar jag natt och dag




Så den flyktadt bort på snabba vingar


Glädjens strålande högtidsstund


Wiolinen bland oss mer ej klingar


Nyss den hördes från korets rund


O, kom snart tillbaka kom o kom igen


Dröj ej alltför länge innan vi ses igen


O, att skiljas hvad det är svårt


Från den man älskar, tänk hvad det är hårdt




Men jag hoppas att om ock på jorden ej mera får se hvarann


dock en gång när striden slut är vorden


Vi få möts på en bättre strand


Här på jorden är blott möda och besvär


Uti himlen det en evig glädje är


O, hur lycklig jag då skall bli


Om där jag möta får Theobaldi




Uri alla dagar vill jag bedja


Allt jag honom där träffa få


Ock vår Gud förvisso skall så leda


Att min bön jag uppfylld får


Herre gör mig god, att jag må täckas dig


Och en gång när sista dagen ses af mig


Må få möta min hjärtevän


Min Gud. O, fräls båd´ mig och min vän


1901


Stilla mitt hjärta!


Hvarför sörjer du?


Bort med all smärta


Glad vill jag vara nu


Uti min ungdomstid












































Dikt 3 tillägnad Ole Theobaldi av Frideborg 1901




Ack, väl ingen kan det ana


Att så högt jag älskar dig


Att den suck som ofta banas fram


Gäller just dig


Ingen har jag att förtro mig


Åt och därför får jag gå


Ensam i vida världen




Nej aldrig ett ögonblick tänkte jag på


När ditt namn jag första gången hörde


Att du skulle blifva den som så


Vid mitt hjärtas strängar rörde




O, om blott jag finge hvila


Vid ditt bröst en liten stund


Om till dig jag finge ila


Någon enda liten stund


När jag är trött och sorgsen är


Tröst och hvila finnes där


För mitt arma kvalda hjärta


Finns ej annan tröst




Jag djupt olycklig är


Jag ständigt går och längtar


Efter min vän så kär


Till honom mitt hjärta trängtar


Theobaldi, kom hit


Stanna en stund hos mig


Dröj här jag beder dig




O, farväl Wi träffas åter Theobaldi far i frid


Gärna vi dig velat äga kvar ännu en tid


Dock, när det sig icke låter göras


så får vi väl då hoppas att du kommer åter


Att vi slipper skiljas då




Aldrig för sista gången Herre vänner se hvarann!


Huru ljuf var ej den sången när till afsked tåren rann


Om än hoppet skulle fara här att ses i vänners lag


dock bland helgons stora skara mötas vi på Herrens dag




Må vi än med smärta bringa kära vänner värt farväl


skall där uppe åter klinga ett ”Guds frid” ur frälsad själ




Därför ljuf är afskedssången sjung den ut, så gladt du kan!


Aldrig för den sista gången Herrens vänner se hvarann




Om dagen vid mitt arbete är du uti mitt sinn


Om natten, då jag sofver är du uti min dröm


Om morgonen då jag vaknar hvem saknar jag väl då?


Jag saknar hjärtevännen, som är långt härifrå.


















Ur ”Damvärlden”










Fordra icke att kunna plocka mogen frukt


på ett träd som blott står i blomning.




På jorden kvinnans bästa lott


Är namnet maka bära.


Har hon en älskad make fått


Hvad kan hon mer begära


Dock rätta lyckan sällan


Om kvinnlig stoltet icke finns




Ett eget hem jag har försmått


Jag vexling älskat mer


Då fann jag oförtänkt ett godt


Ett lungt och varmt kvarter


Men då jag uti lyckans sköt


Mig tänkte hvila ut


En åskby utur molnen bröt


Med lugnet var det slut


I skogen vissna vårens skott


När nordan hviner kallt


En karneval tycks lifvet blott


Och sorgligt är dock allt




Det växer törnen invid rosor friska


Och uppå löjet följer bitter gråt


Och huru skönt än hoppet höres hviska


Till sist man likväl måste skilja åt


Med dina blickar du mig löften gifvit


Om kärlekslycka läste jag däri:


Gud skydde dig! För skönt det hade blifvit


Gud skydde dig! Det skulle så ej bli


Sorg, hat och afvund-äfven dem jag kände


En stormbedröfvad, dödstrött vandringsman


Och efter frid och lugn mig längtan brände,


då älskling, jag uppå min väg dig fann


Till tack mitt unga lif jag villigt gifvit


Om dina armar jag fått hvila i: Gud skydde dig


Det flödar regn och gråa skyar jago


En hösttid kall igenom skogen går


Ett lämpligt väder just att afsked taga


Mörk såsom himlen världen för mig dtår


Men hvart på jorden än mig ödet drifvit


Mitt minne dock du evigt lefver i Gud skydde


Nu jag klagar ej mera, du trolösa värld


Fast på glädje du ständigt bedrog


Jag var lycklig en gång på min irrande färd


O, mitt hjärta, var det inte nog?






Då dig jag första gången såg förstummades min tunga


Hvar tanke blef en melodi, jag kunde endast sjunga


Allt, hvad min varma längtan vill får outtaladt blifva


Min kärlek, älskling, kan jag blott i toner uttryck gifva






O, liknade min själ dock dig!


O liknade min själ dock dig,


Du sjö, så stilla, mild!


O, vore jag så ren så klar


En solbelyst spegelbild,


Åt blomman kysk och drömmande,


Så tjusande och huld;


Däröfver leker fjärilen bort


Sitt lif i kväll  solsguld.


Men nu mitt lif är hafvet likt


Med vågors vilda brus.


Och våldsamt fradgar känslans svall


I natt där knappt syns ljus


Blott blåa blixtars hemska sken


En ljusning stundom gaf;


Och afgrundsdjup mitt hjärta har


Liksom ett stormrördt haf.




Utan Gud ej lycka finnes


Utan Gud ej finnes frid


Tom den lycka är som vinnes


Om vi glömma Gud därvid




Sorg och smärta mildras vid åhörandet


af sång  och musik och sinnet fylles då


i ställer af vemod och evighetslängtan




Om och ditt lass ur dyn ej fullt du mäktar draga


Den goda viljan likväl prisvärd är!


Friskt mod! Framåt alltjämt!


Ej bäfva eller klaga


Med hvarje steg du tar, ny kraft dig Gud beskär.




Dubbelt mått skall den bli gifvet


Dubbel sällhet, dubbel fröjd


Som har lärt att njuta lifvet


Tacksam ödmjuk och förnöjd




De meskor minst uti världen väga


Som intet våga Förrän de frågat


Hvad annat folk väl därom skall säga




Aftonklockans toner härligt klinga


Från dalens frid de strömmar upp till mig


O, att till fjärran land de kunde bringa


Den längtans suck, mitt hjärta sänder dig


I vester solen sakta sjunkit nedan


Och månen silfver  öfver jorden strör


Den varma bön för dig jag stilla beder


En ängel säkert upp till himlen för




TRÖSTEKORN




Om du lider om du faller


Misskänd utan tröst och hopp


Ack, från jordens fängelsegaller


Se i öppna himlen opp


Tegnér


Menskan klagar, då hon lider


Men höjes och förkofras


Hon blir god och kärleksfull


Heta äro kvalens strider


Men den ädla malmen sofras


Genom elden och blir guld


Wallin






Lid och hoppas sällheten försvann


Men förädlad skall den återfinnas


Blott en enda olycka är sann


Den- af olyckan att öfvervinnas




Walerius




Lidandets frukter de mogna ej fort


Sötare bli de ej ju längre de glömmas


Minns ingen mer än du själf hvad du gjort


Då må det glömmas




Nycander


















































































AVSKRIFT AV TIDNINGSARTIKELN OM OLE THEOBALDI, AVSKRIVEN FÖR HAND AV FRIDEBORG, DÅ HON INTE FICK BEHÅLLA DEN, DEN VAR JU RAGNHILDS…..


(framgår inte av hennes noteringar vilken tidning det gäller)




”Ole Theobaldi är född den 2 februari 1867 i Lom, beläget i den härliga Gudbrandsdalen i Norge. Hans föräldrar hvilka äro mycket musikaliska kommo tidigt underfund med att deras lille Ole var i besittning af ovanliga musikaliska anlag. Då han redan vid 4 års ålder en söndag sökte att på pianot i deras hem härma efter kyrkklockornas klang gick det plötsligt upp för hans fader som själf var en ifrig fiolspelare och god vän med Ole Bull att gossen var danad till musiker.


                    


Åren gingo och allt mer trädde hans musikaliska anlag i dagen. Då faderns violin var för stor för honom gjorde han sig själf en fiol av en cigarrlåda. Detta väckte en hans mosters intresse och då Theobaldi kort därpå firade sin födelsedag fick han af henne en rigtig violin, hvilken väckte hans stora förtjusning. Från den dagen kan man också säga, att hans bana som musiker tog sin början. Hans rykte som spelman blef snart utbredt i bygden men han fick ej sina föräldrars löfte att spela förrän den ofvannämnda mostern firade sitt bröllop. Vid hvilket tillfälle han blef föremål för allmän beundran för sitt violinspel, ehuru han då var knappt 11 år gammal.




Då uppsteg emellertid plötsligt ett moln på den unge musikerns lefnadshimmel. Hans fader började hängifva sig åt religiösa grubblerier och förbjöd till följd häraf gossen att gå konstnärsbanan. Han skulle istället blifva präst, dekreterade fadern. Theobaldis kärlek till musiken kunde dock intet döda, och då han 1875 för första gången fick höra Ole Bull blef han ännu mera vansinnigt kär i sin violin. År 1878 aflade Bull ett 8 dagars besök hos Theobaldis föräldrar en natt kunde den världsberömde konstnären ej få somna emedan han blef oupphörligt störd af vibrerande toner. Han steg upp ur sängen och tillkallade Theobaldis fader för att få veta hvarifrån dessa toner komma. ”Det är min son men nu skall han ha stryk som icke låter folk vara ifred för sitt fiolspel kl.2 på natten”.


Bull ville vara med på exekutionen, och då de kommo upp i flygelbyggnaden hördes tonerna från barnkammaren. Dörren öppnades sakta och på en stol satt Theobaladi, endast iklädd en nattskjorta, och spelade utan att taga någon notis om de inträdande. Bull bröt först tystnaden och den lille gossen höll på att svimma af förskräckelse, ty faden hade förbjudit honom att spela och tillsagt honom att endast hålla sig till sina teologiska studier. Bull var däremot af en annan mening och sade att fadern borde kosta på gossen musikalisk undervisning emedan han hade goda förutsättningar att på detta område utveckla sig till ett geni. Detta lofvade fadern och Theobaldi fick gå i säng utan stryk den gången. Följande dag tog Bull gossen i enrum och frågade honom hvem han lärt vibrationerna af. T. Svarade, att han i går afton suttit obemärkt i ett hörn samt satt och hörde då Bull gick och fantiserade på sin violin. Denna skakade blott på hufvudet och bad föräldrarna ännu en gång att låta gossen gå den musikaliska vägen.




Emellertid blef T. Sänd till läroverket i Stavanger hvarifrån han utgick med utmärkta betyg knappt 14 år gammal. Han beslutade nu att följa sin faders råd och blifva präst, men då han kom till Kristiania och återigen fick höra Bull samt Wienniavsky och Larasote fingo åter hans musikaliska känslor makt öfver honom och han blef angripen af hvad musicer pläga kalla ”violindille”. Han spelade natt och dag och glömde helt och hållet sina teologiska studier. De penningar som han erhållit från hemmet till sitt uppehälle och lite till bokinköp gingo istället till musikläraren.


En vacker dag kom hans fader till hufvudstaden. Ingenting hade hans son då ännu lärt och alla räkningar i det pensionat, där han varit inackorderad, voro obetalde. Alla pänningar hade han användt till undervisning och noter. Häröfver blef hans fader förargad, kastade violinen i kakelugnen och körde pojken ut till sjöss med hans farbror, som just låg med sitt fartyg i Fredrikstad och skulle afgå till Liverpool.




Denne var mycket sträng mot T. Han köpte honom visserligen en ny fiol, men på det villkor att han endast fick spela hymner och psalmmelodier.


Här kvarstannade T. Tills de kommo till Pencikola i Amerika, då han en natt rymde från fartyget, hvilket experiment var nära att kosta honom lifvet.




Theobaldi hade nämligen aftalat med några runnare, att han ville rymma från fartyget men att han ej heller ville taga mönstring på något annat. Dessa lofvade att de skulle skaffa honom plats hos en farmare. Kl.2 på natten, då T. Hade vakt ombord infunno sig runnarna och på gifvet tecken begaf sig Theobaldi ned i båten, hvilken stötte ut från fartyget. Himlen var öfverdragen med svarta åskmoln då de lade i land. För att ej blifva upptäckta togo de vägen genom urskogen till den på 25 eng. mils afstånd belägna farmen. Blott en och annan af väldiga åskknallar åtföljd blixt bröt tystnaden och nattfåglarnas hesa skri gjorde stämningen ännu mer hemsk. Theobaldi tänkte på sitt kära hem och gick nu, han visste icke hvart. Alla sina tillhörigheter hade han i en segeldukssäck, som en af runnarene bar på ryggen.


Slutligen kommo de till en öppen plats, och en djup dal från hvilken vattnets brus hördes, låg framför dem. Ett stycke till vänster funno de 3 äventyrarne järnvägen hvilen de följde tills de kommo till en äfver den breda floden byggd bro. Då detta var närmaste vägen, beslöto de att följa den. Komna midt på bron hörde de ett tåg närmade sig. Säcken blef kastad öfver racket ned i älfven och alla tre klättrade de resolut äfver bron och blefvo hängande under densamma. T. Som med högra handen omfattade en skena och med den vänstra en planka för att hålla sig fast märkte ej den fara hvari han sväfvade, innan en af hans olyckskamrater tillropade honom att taga bort högra handen annars skulle han mista den. Det var också i sista ögonblicket, ty några sekunder därefter brusade tåget fram öfver deras hufvuden, medan gnistor från lokomotivet föllo ned omkring halsen och i armarna på äfventyrarne. T. Bär än i dag tydliga märken efter de brännsår han då fick. Då de åter kommo upp på bron skyndade de så godt de kunde öfver densamma, emedan de ej ännu engång ville utsätta sig för ett dylikt hårresande experiment.




Farmaren till hvilken T. kom, var irländare och intresserad för musik. Här stannade han i sex månader. Wid sitt afsked därifrån förärade farmaren honom en violin som gåfva.


Härefter tog T. Plats på ett fartyg, som seglade med last mellan Wästindien och Florida, Galveston och Mobile. Under den tid han innehade denna plats, begagnade han alla lediga stunder till musikstudier. Så reste han till Wilmington i Nord-Carolina där han kom ombord på ett amerikanskt örlogsfartyg som kvartersmästare, och då han var i besittning af snarfyndighet och god skolunderbyggnad drog han snart officerarnas uppmärksamhet till sig. De erbjödo honom kostnadsfri undervisning för officersexamen, hvilken han också tog med glans och blef så secondlöjtnant.




Wid denna tid utbröt det Chilenska kriget och det faryg på hvilket Theobaldi hade kommendering, blef beordrat till Chile för att därstädes skydda den amerikanske gesandten och de amerikanske medborgarnes lif och egendom. Här fick han nu se krigets fasor och han beder Gud bevara alla från att se ett sådant slagtande af människor, som han här fick bevittna. Då amiral Hidsehak en gång kom ombord, underhöll honom T. en stund med musik, och som amiralen hade smak för denna konst, blef han så intagen af den unge mannens talang och hans kallblodiga lugn under kriget, att han erbjöd honom undervisning på hans bekostnad vid ett konservatorium, hvilket anbud han med glädje och tacksamhet mottog. I 1½år vistades han nu vid Herberts konservatorium hvarifrån han utgick med första pris och erhöll konservatoriets större guldmedalj. Nu började han på allvar den vanskliga konstnärsbanan.




Under sin vistelse vid konservatoriet hade han ingått förlofning med en norskamerikanska. Sedan han afslutat sina studier, beslöto han och hans trolofvade att företaga en resa till Norge hvarifrån T. varit borta i öfver 6 år. Denna glädje skulle emellerid ödet ej unna honom. Den enda linje som var segelklar till Europa då de unga tu anlände till Nevyork var Tingvallabolagets ångare ”Geiser” som på e.m. skulle afgå till Norge en, som syntes dem, mycket lycklig tillfällighet, hvilken dock innebar den hemskaste olycka. Dessa två unga, lefnadsglada människor, som så hoppfullt sågo framtiden till mötes, anade ej att döden stod på lur bakom deras rygg. Ångaren anträdde färden öfver Atlanten, Amerika försvann så småningom vid horisonten. Alla passagerarna voro glada att vara på väg hem till sitt fosterland, dans, musik och glädje voro rådande ombord. Wid 2-tiden på natten begaf man sig till sina hytter och Thebaldi gaf sin fästmö godnattkyssen. Han anade ej då att det var den sista kyssen och den sista skymt han såg af sin enda kärlek.


Han begaf sig till sin hytt och somnade ljuft, men då han åter vaknade låg han på golfvet med ena ögonbrynet nästan afslitet. Han kom snart till besinning och förstod genast att en sammanstötning ägt rum. Sin första rediga tanke egnade han henne, hans allt på jorden. Hon låg på andra sidan af fartyget och han ilade dit öfver genom maskinrummet utan att taga öfver det stekheta cylinderlocket utan att taga på sig några kläder och brände sig därvid mycket illa. Här möttes han af en ström het ånga, järnplåtarne voro inböjda, den båt som påseglat hade gått genom hennes hytt och hon var krossad. Han utstötte ett smärtans skri, som trängde genom märg och ben.




Han såg endast ett stort hål, hvars sidor hvoro öfverstänkt med blod och då Theobaldi backade ut, kvarhängde köttrasor af dödade människor på de bucklade järnplåtarne.


T. kastade sig besinningslöst öfver bord och fick omsider fatt i en planka vid hvilken han klamrade sig fast. Så sjönk ”Geiser” och i samma ögonblick fylldes luften af de mest hjärtskärande ångestrop.


Han fick fatt i en dam som höll på att drunkna och fasthöll äfven henne på plankan. Äfter hand förnamns endast ett och annat enstaka skri och slutligen blef allt stilla. Som i en dröm såg han mödrar hålla sina barn upp öfver vattenytan för att slutligen med dem försvinna i djupet. Omsider togs han upp i en räddningsbåt och först då han kom ombord på ”Tingvalla” stod den hemska sanningen fullt klar för honom och han brast ut i hjärtslitande gråt, ty han hade förlorat allt som var honom dyrt och heligt. De förolyckade blefvo emellertid återförda till Boston. Först år 1890 kom han hem till Norge och där började han nu sina naturstudier hvilka han med framgång bedrifvit och ännu fortsätter. Han erhöll prisstjärnan i guld i Kristiania 1891 och har fått flera ordnar och medaljer af musikföreningar och på täflingskonserter. År 1893 uppträdde han för käjsar Wilhelm och samma år för konung Oskar i Marstrand, samt inför kronprins Gustaf, under dennes vistelse i Norge. Öfverallt har han mottagits med den största beundran för sin egendomliga musik och den inträssanta naturstämning han tolkar med sin violin. På sina resor har han gjort alla sina studier, och den egendomligt klagande ton, som ljuder ur hans instrument, är ett minne af den fasansfulla natt då han vid ”Geisers” undergång förlorade sin fästmö.


                                                         ??1902